träning

Jag kom att tänka på en sak denna morgon.
Det talas ju ofta om att har man ett mål, något att sträva mot, en dröm, så klarar man vad som helst. Då mår man bra. Väldigt förenklat.

Men handlar det inte egentligen mer om att visualisera för sin hjärna att man är på väg någonstans? Att man visualiserar målet för sin hjärna, hjärnan uppfattar det som verklighet och det utsöndras ... ja, nu är jag ju inte bra på den rent kemiska biten men ... någonting som gör att man mår bra utsöndras.

Det vill säga. Är man väldigt medveten om skillnaden mellan sina känslor, verkligheten och hur man kan påverka sin egen hjärna, så kan man ju egentligen visualisera istället för att "göra". Exempelvis, detta destruktiva förhållande som jag haft. Då kunde jag ju ännu inte separera mina känslor från verkligheten riktigt ordentligt. Det var väldigt väldigt mycket ångest.

Men istället för att träffas på riktigt så visualiserar jag bara bilden av honom framför mig. Och så känner jag mig glad. Jag visualiserar att jag skickar ett meddelande istället för att göra det på riktigt. Förr tyckte jag det kändes oerhört sorgligt att tänka så men det är ju inte det. Inte nu.

Det spelar ju ingen roll vad man visualiserar egentligen eller hur. Bara man känner att det ger en något. Hjärnan är så lättlurad så.
Jag visualiserar mannen som jag inte träffat på länge, jag visualiserar hur ska jag klippa mitt hår (även om jag kanske inte kommer göra det ens), jag visualiserar filmen jag ska göra, jag visualiserar hur det känns i kroppen när den är frisk ....