Visions of Livet: mars 2009

Jag skulle vilja börja med att säga att jag tror att jag blivit allergisk mot skola nu. Precis som en vän så bildligt formulerade det. Jag tror inte att jag tål stress längre. Jag får ont i huvudet direkt. Det går upp och ner från vecka till vecka, förra veckan var riktigt bra, den här veckan har inte varit något vidare på den fronten ... men jag härdar ut, härdar och väntar in vändningen. Jag måste bara acceptera att det är så här just nu, ibland är det svårt och jag går bara inuti mig själv, väldigt svårt att vara närvarande.
Men jag tror banne mig ändå att jag gör framsteg. Det gör jag, det vet jag. Det blir bra till sist.

Sedan skrev jag ett brev till en gammal bekant som jag nu vet tampas med samma ätproblem som jag för några år sedan ... jag skrev och frågade hur det var med henne. Hon berättade för mig att hon ibland tänker på mig och att klarade jag det, så ska hon också göra det.
Jag kan inte beskriva hur fint det känns att höra det. Att jag faktiskt kan göra skillnad i någons liv utan att veta om det.

-
I alla fall ska jag börja därifrån jag slutade. Efter att ha kommit hem från Kyoto förra veckan började skolan igen på tisdagen. Torsdagen blev mycket trevlig med mötande av Nobu, pappas "arbetskamrat" och min och Marias gamla guide och storebror Niisan!! Han hade affärsärenden i Tokyo och föreslog att vi skulle träffas för middag på kvällen.
Vi möttes upp på Ueno station efter några sms och förvirrade telefonsamtal. Det kändes lite underligt att se honom igen, samtidigt tror jag att han tyckte det var konstigare att se mig än tvärt om ... och höra mig prata japanska dessutom! :P
Vi vandrade runt i Ueno lite och hittade en trevlig resturang där vi åt grönsaker, rotfrukter, svamp, skaldjur och annat kokat i olika "såser" på vårat bord. Det var väldigt smaskigt och hälsosamt, och det var förstår väldigt väldigt kul att återse honom igen!!

Fram mot slutet av middagen började min mage krampa häftigt, liksom i intervaller som bara blev värre och värre, lite orolig blev jag men tyckte mest att det var lite roligt om det skulle vara matens fel ... hur jag tar såna där grejer beror alldeles på mitt psykiska mående för tillfället.
Han köpte mig en sötsak på vägen mot stationen men jag kunde inte äta upp hela.

Självfallet följde han mig hela vägen till min dörr. (!!!) Fast innan vi nådde den ville han in på en Familymart nära mitt hus för att plocka upp en korg och säga att "nu hade jag chansen att plocka i allt jag ville ha", föreslog saxar, smink, hårschampo kanske?? Plockade i risbollar, choklad, vitamindryck, alltså jag vet inte HUR dyrt det blev i slutändan ... han kunde ju ha valt ett billigare ställe att köpa grejerna på också!! Men självfallet blev jag ju väldigt glad även om det kändes som för mycket ...
Så pratade han lite med en man som jobbade där, som alltid brukar heja glatt på mig varje gång jag kommer in, han berättade att det var han som var chefen och att om jag någonsin behövde hjälp med något så kunde jag komma till honom. Han är där varje dag.

Ja herregud vad man får vara med om ...

Hur fortsatte det sen då? Jo, när jag kom hem ville förstås hela mitt innanmäte komma ut bakvägen ... men jag skrattade bara :D Det är härligt när det kan vara så också!

Dock var jag lite tveksam huruvida jag ville fara på skolutflykten till Kamakura dagen därpå. Vi var tvugna att vara vid en speciell byggnad i Shinjuku klockan 8 och jag kände att jag bara behövde sova ... vaknade klockan 7, ändrade mig hit och dit flera gånger, det regnade häftigt och kändes inte så lockande, kom till sist klockan tjugo i åtta på att "jo jag måste fara i alla fall" - och så slängde jag på mig lite kläder och gav mig av. Med tanke på att det tar 25 minuter till Shinjuku med tåg och sedan ytterligare en tid att hitta till den utsatta platsen visste jag till 100% att jag skulle bli sen, men jag tänkte att "dom kanske inte far direkt i alla fall...". Då hade jag i alla fall försökt.

Och mirakulöst nog hann jag med bussen, haha!! Jag var typ en halvtimme sen. Men det gick ta mig tusan :D
Resan dit var ju väldigt trevlig. Början av vistelsen där var också väldigt trevlig. Jag tycker väldigt mycket om staden, men hade tyckt om den ännu mer om det inte regnat så fruktansvärt ... till sist var mina skor så blöta att dom kunde alltså bokstavligen inte varit blötare, jag var jättekall och fuktig om hela kroppen och väldigt trött... men jag ångrar verkligen inte att jag for. Det känns så kul att göra såna där grejer med klassen, när man bjuder på sig själv, kommer närmare nya människor och bara har kul tillsammans. Det var härligt.
Men jag hade föredragit en regnfri dag :P Helst.

Lördagen försökte jag slappa mest, åkte tåg till Shin-okubo och gick därifrån till Shinjuku, vandrade runt, betalade min hyra, köpte en ny mössa. Hade det allmänt trevligt hela dagen :)

Söndagen spenderades med att träffa Yui, vi möttes upp i Asakusa, gick upp till templet och bad en bön, vandrade runt bland marknaderna och pratade och tittade på grejer. Yui bjöd på en fantastisk (och JÄTTEDYR) rickshaw-upplevelse på Asakusa's gator och torg, med en mycket trevlig och rolig förare dessutom!
Efter rickshawen gick vi till en närbelägen plats för att äta en riktigt smaskig, ja vad ska man kalla det ... godsaksbricka ;) Jag fick ett flätat armband av Yui som hon gjort åt mig, oh det var verkligen en glad överraskning!

Vi förflyttade oss till Harajuku, gick runt och tittade på kläder och skor i nya och second hand-affärer. Kom till sist fram till en skate-affär där Yui hade en killkompis som jobbade. Vi stannade där länge, säkert typ en och en halv timme, jag pratade mycket med den andra killen som var där, han var väldigt härlig och vi diskuterade jobb, Bob Marley, stad/landsbygd, Tokyos stress och så vidare.

Bear in mind att hela dagen var jag tvungen att prata enbart på japanska ... vid den här tidpunkten, runt nio på kvällen, var mitt huvud rätt så utpumpat på kraft ...
Men jag ville i alla fall hänga med och äta middag. Först sprang jag och Yui och körde lite "Purikura" vilket är i princip att man tar bilder i bås som man sedan sitter och ritar och skriver på och redigerar som man vill, allt i väldigt hetsig fart och det hela resulterar till sist i små jätteroliga klistermärken som man kan sätta var man vill!! :P
Det var i alla fall väldigt kul, men stressigt också - vidare till middag med killarna, både jag och Yui ville komma hem någorlunda i tid eftersom hon hade jobb dagen efter, jag ville bara inte vara för sen :P...

Så vi hittade ett trevligt ställe där vi beställde in en massa smårätter, satt och pratade om olika saker, jag lärde dom några svenska ord. Vi hade det väldigt trevligt!! :)
Så vid 11snåret nån gång for vi åt skilda håll. Jag hoppas att jag träffar det här gänget igen någon dag för det var väldigt trevligt. Yui har dock bjudit in mig till sin familj, hon säger att mamma, pappa och hunden väntar :) Det ser jag fram emot!

Ja, sen har det bara varit väldigt stressigt den här senaste veckan. Slutprov inför lovet har vi haft i torsdags och fredags, skitjobbigt måste jag säga och väldigt tufft. Oh det blev ju en massa misstag, men det löste sig och jag klarade mig :D Jag kommer få gå vidare. Tack och lov till gud inom oss alla.
Både i onsdags och torsdags var jag dessutom till Tokyo station för att först köpa, sedan hämta biljetter till shinkansen till min Kyoto-resa imorgon. Massvis med problem ägde rum i samband med min nuvarande ålder, 19, eftersom man egentligen måste vara 20 för att få köpa en resa med shinkansen. När jag äntligen trodde att det var löst (på olagligt, JÄTTELÄSKIGT vis) och jag bara ville därifrån, fick jag veta att jag betalat biljetten liksom Yugo också gjort innan ... så vi var tvugna att göra om allt från början.

Men nu är det över i alla fall :) Och så har jag så jäkla ont i huvudet så jag vill bara sluta nu.

Men jag gick i alla fall till Asakusa igår och sökte efter min älskade chikara udon - det var svårt men till sist!!!!!!!!

Nu ska jag sluta.

Nästa gång ses vi i Kyoto :)

Visions of Livet

söndag 15 mars 2009

Inför vårlovet!!

musik

Bloggarkiv

Om mig