när kommer jag tillbaka till verkligheten

Nu har dom farit.

Dom här två senaste veckorna har varit så hysteriska att jag inte har kunnat hänga med. Jag kan inte fatta allt som har hänt.
Jag och Yugo gjorde slut,
jag har sovit vissa nätter ingenting, vissa nätter 12 timmar,
jag har fått veta att han som jag gillar och lagt ner så mycket kraft på att komma lite närmare har fru,
till sist fått veta att han jag ska flytta in med är kär i mig och vill vara min pojkvän.
Trots att han varit väldigt tydlig med att vi bara är vänner.

Och så har mamma och pappa både hunnit komma och fara. Det är ju helt overkligt.

och så igen

Varför ska jag måsta ligga vaken 6 timmar på natten när mamma och pappa är här!?!?!?

Det är bara att gilla läget. Den här dagen kommer bli fantastisk för dom är här. :)

ps.

Kom på en grej till;
Det är ju faktiskt inte konstigt alls att jag har fått sån huvudvärk igen. Den senaste veckan har jag varit helt otroligt stressad, mycket mer stressad än vad jag trott. Jag behöver bara titta på mitt rum för att inse det.
Jag tror jag måste gå till sento imorgon på morgonen.

ännu en dag

Jag klarar mig.
Och jag kan fortfarande bara inte fatta att dom är här. Så otroligt underligt.
Det är helt fantastiskt.

Och varför ger dom på bento-affären gåvor till mina föräldrar HELA tiden?!?!?!?
"Det är från allas känsla"
Och imorgon verkar det som att något skumt ska hända där klockan 8 eftersom jag måste komma dit.

sämsta värden i världen

http://www.youtube.com/watch?v=hnLumOFaBLk&feature=rec-HM-fresh+div

Huvudvärk.

16e juli 2009

Jag kan bara inte fatta att dom är här.

-----

Idag har det verkligen hänt ...................... saker.

Adrenalinkick PRECIS hela dagen.

Men jag kan säga som så att jag har frågat bento-killen som jag gillar om lägenheter, kanske blir det så att jag flyttar in OVANFÖR BENTOAFFÄREN tillsammans med den LILLA KINESEN

För en hyra som är mer än dubbelt så låg som den jag har nu.

Jag kanske vaknar upp imorgon och inser att allt detta bara är en dröm?
Jag har spenderat typ hela kvällen i bentoaffärn, här i krokarna, kollat in den nya lägenheten ...
Lärt mig kinesiska.

Och imorgon kommer mamma och pappa.

Kunde det bli mer overkligt?

Jag är så stolt över mig själv.
Nu måste jag lugna ner mig.

tankar om sömnlöshet

Jag förstår egentligen inte vad det är jag är rädd för. Med det här med sömnen ... det är fruktansvärt att den allra viktigaste vilan ska bli det största stressmomentet.

Vad är det jag är rädd för ... jag måste bena i det här. För det första tror jag inte att jag riktigt låter det komma fram, att jag faktiskt också är väldigt sorgsen och behöver bearbeta uppbrytningen med Yugo. Det finns där inne, ligger där och vilar förstås.

Sen så ... är jag ju rädd för en massa saker. Man blir ju helt knäpp av att inte få sova. Det är så mycket man kan åstadkomma när man får sova ordentligt. Och det är så mycket man inte kan åstadkomma när man inte gör det.
Man får så jäkla pissiga förutsättningar när man inte sover.

Det är det som skrämmer mig. Jag vill inte ha ont i min kropp, jag vill inte vara snurrig, jag vill inte vara jättetrött, jag vill inte känna mig ledsen och deppig och sömnig och sorgsen och frustrerad och kraftlös. Det är det som händer när man inte får sova.
Men hur komma över denna rädsla ... det är inte lätt. Egentligen är det ju så enkelt, jag menar vila och sova gör man ju när man är trött. Kroppen ska ju ta hand om det där själv.
Och så är det nånting som inte funkar som det ska.

Sen är det ju så djävulskt frustrerande när jag verkligen vill sova och så hör jag hur nån börjar prata och skratta här utanför eller spela tv-spel eller titta på tv ... jag skulle behöva min egen plats i det här skedet i mitt liv skulle jag tro. En lugn plats där jag får vara ifred.

Samtidigt är detta den enda trygghet jag har i princip.

Sen undrar jag på tal om ingenting varför jag varje morgon vaknar exakt klockan 6.15?!?! Det är förjäkligt underligt ... jag undrar om det är nåt ljud som kommer just då varje morgon eller vad tusan ...

Nej men i alla fall. Det jag är rädd för är att förstöra min kropp. Och så är det så mycket jag vill göra, som jag inte kan göra om det fortsätter så här. Det är så fruktansvärt att tänka så.

lite senare---

happ, då kunde man bara sova 2 timmar denna natt!!!!!!!!!!!!

Men det är bara att ta medicin och upp och hoppa. Försöka göra denna dag så lycklig som möjligt. För ta mig fasiken, jag ska vara så glad att jag lever. Det gör mig otroligt tursam.

Den här dan kommer bli bra.

kanske den största vändpunkten

Jag är inte ensam.

Jag bara känner mig väldigt väldigt ensam. Och vilsen.

Samtidigt som jag på något sätt känner att jag nu tvingats göra det som jag gått runt och velat så länge. Jag känner mig alldeles, alldeles fri. Jag känner mig lugn. Det finns ingenting jag måste känna, ingenting jag måste göra.

Vi har gjort slut.
-

Till en början, fruktansvärt. Ångest.

Jag gjorde något dumt. Samtidigt så var det ju på något sätt också alldeles rätt. För det var meningen att det skulle bli så här. Hela tiden.

Det var första gången jag på allvar FÖRSÖKT kräkas med mening. Med en tandborste.
För att straffa mig själv. Ångesten fann inga gränser.

Men sedan.

Sov 12 timmar inatt. Har gått, gått och gått i princip hela dagen idag.

Det var meningen att det skulle bli så här. För det känns som att något har släppt.
Och av någon konstig anledning känner jag mig mer hemma här nu än jag någonsin gjort tidigare. Jag känner mig lugnare, tryggare.
Samtidigt inte.
Samtidigt ja.
Samtidigt nej.

här nedan är en liten film även om det ser helt svart ut
*

















kines















klass















kouenji med skotte















korean





























det var fint väder den morgonen














finn ett fel





























jag har besökt 7 olika stadsdelar idag
till fots

Jag kan inte förstå det.

Är det verkligen över?

Det gör så ont inom mig att det känns som att jag ska sprängas.

"I Hate You."

För alltid fastetsat i mitt huvud.

kortis nr.2

Jag känner mig väldigt trött ikväll så jag tror jag väntar med att uppdatera till imorgon. Tills vidare vill jag hylla denna fantastiska lärare som gjort så mycket för mig, och som jag kommer sakna mycket. Tack.

desperation

Är det meningen att colon irritable ska göra så här fruktansvärt ont? Jag kan knappt andas, och det är ingen överdrift~~
Alltså vilken extremt fruktansvärt hård smärta,,,,, jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag bara klättrar på väggarna, upphör att andas

Toalettbesöken är ju också trevliga

Fy fyfyfyfyfy,,,
Är min kropp så oerhört stressad?

Åh gud

**En liten stund senare

Åh fy tusan, fy tusan, alltså vad ska jag säga ... jag har aldrig haft så ont i magen i hela mitt liv. Den känns som en ballong, ser ut som en ballong.

Stackars, stackars kropp. Vad har jag gjort med dig. Skadat dina äggstockar med svält, skadat ditt huvud, dina axlar, nacke med stress, spänning, skadat din mage med detsamma. Här har varit magkatarr, yrsel, spänningshuvudvärk, nackvärk, nu tarmkramp så in i helvete.

Hur gör man för att få balans i livet, att slappna av? Jag kanske inte kan, jag vet nog inte hur man gör.