Jag mar ganska bra idag.
Jag har insett att jag desperat hallit fast vid mitt sar i hjartat alldeles for lange. D e t saret. Utan att jag fattat det sjalv. Lurat mig sjalv i all evinnerlighet. Hur kunde jag gora det.
Och jag har insett att den som jag trodde ville sara mig av avundsjuka faktiskt enbart har burit ett eget sar, kanske djupare an mitt eget, av att jag utsatt mig sjalv for destruktivitet sa lange. Det var bara darfor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar