har jag inte alltid älskat att skriva knasiga berättelser

Det var en gång ett rum. Vid första anblicken kunde man tro att där bodde ingen, men faktum är att det gjorde det faktiskt.

I rummet bodde en kvinna, men man såg ytterst sällan till henne. Hon brukade hålla till på de mörkaste ställena så hon skulle slippa synas. Till exempel under bardisken.

Men var det verkligen så? var det många som undrade. Hade hon hållit till under bardisken hade vi ju lagt märke till henne, sa de. Jag skakade på huvudet. När jag märkte att de inte förstod vad jag menade sade jag; "Vill man inte bli upptäckt så blir man inte upptäckt."

Vem var denna kvinna?

Fram till denna dag är det ingen som vet. Inte ens hennes namn är det någon som känner till.

Men faktum är att en dag var det en man som fick syn på henne, utanför sitt rum. I ett annat rum.

Faktum är att hon befann sig i hans rum.

"Vad gör du här?", frågade han med ett uttryck av förundran. "Vem är du?"

En liten stund av tystnad följdes av svaret som löd; "Jag vet inte"