En snabbis

Jag måste bara säga, Gud vad jag älskar det här stället!!!!! =D
Från mitt fönster räknat är det kanske högst en halvmeter till nästa trasiga husvägg, och jag har nästan alltjämt fönstret öppet, ser ingenting men hör rösterna från de som bor bredvid som om det vore från tv:n framför mig. Ibland lyckas jag vara hemma när en man duschar som alltid sjunger så vackert - jag blir så glad. "konnichiwa" hit och dit, glada hälsningar, andra bråkar och stojar, men allt som oftast är det verkligen helt kolugnt. Jag hade tur denna gång.

En liten konversation;
postbud av något slag- *knack knack* "Goddag. Goddag!! Goddag?!"
duschande man- "Jag duschar, så ~~"
postbud- "Ah, jag förstår. Tja, då kommer jag tillbaka senare. Ursäkta"
*en liten stund senare*
postbud- *knack knack* "Goddag!"
*en stund senare*
postbud - "Goddag?! Goddag!!!! Ursäkta?!"
Här hörde jag inte vad som hände ----
postbud- "Ah, ursäkta, ursäkta"
man- "Nej, ursäkta ursäkta"
Det här fortsatte ett tag ........~~
postbud- "Nej ursäkta, ursäkta så mycket. Tack så mycket!!"

Borde inte sitta vid datorn

Ni får ursäkta mig återigen för min dåliga kommunicering den här veckan,
Sedan i tisdags har jag haft en konstant migrän som inte vill ge sig. Den är inte så himla stark men jag kan inte röra mig för snabbt och inte tänka för mycket ... ;)
Men jag tycker att det är ganska logiskt. För första gången på extremt lång tid får min själ lite lugn och ro, allting varvar ner, jag landar här i mitt nya hem ~~ då kommer det ju. Konstigare skulle det vara om ingenting hände efter en sådan här själsligt urjobbig tid.
Gud vad jag är glad att jag flyttade.

Jag måste bli vuxen nu. Kan inte hålla på och bete mig som en bäbis i all evighet.

PS-

NU kom jag på vem gynekologen påminde så mycket om!!!!
Det var ju Mediha!!!!!!! XD

Både lite till utseendet och sättet ...
Hur hon, när undersökningen var över och jag låg med bräsade ben, ställde fråga på fråga om Sverige samtidigt som hon lutade sin armbåge mot mitt knä ~~ (^0^)

Nä nu måste jag springa till skolan!!!!

ja livet är då allt bra lustigt

Är det inte lite lustigt att den här trevliga grabben som jobbar på ramen-stället här intill är exakt samma ålder som person x -> han har samma titel som tencho (boss på stället där han dessutom jobbar med att laga mat), och han har just gift sig ......
Och att han säger precis samma fras: "är det bara nånting, har du något problem eller vad som helst, kom till mig så hjälper jag dig"

Jag måste hålla mig långt bortaaaaaaaaaaaaaa~~
Haha .... ja herregud.

Hade det varit med i en film hade det ju bara varit för kliché!!
Ungefär som den där kvällen när jag såg den enorma stjärnan falla,
eller som när jag skickade mailet på tåget som kom tillbaka direkt några sekunder efter.

Jag tänker INTE bli intresserad av en upptagen man igen!!!!!!!!!
Dock har jag lovat att komma tillbaka eftersom han tvingade mig att inte betala (T^T)
Hohooo men är det då EN läxa jag lärt mig ordentligt .......... så är det ---
Nej jag vet inte (>_<) ~~ Herrejisses. Livet är intressant!
Men jag fick i alla fall gratis ramen som fyllde upp min mage till dubbel storlek ungefär!!!!!!!!

-
Sen var jag till ett mycket intressant sjukhus idag! Det var nästan som om jag hoppat tillbaks 10 år i min livstid till då jag, Jenny och Maria lekte - som om vi byggt upp något som skulle föreställa ett sjukhus i typ gillestugan ungefär. Det var mycket intressant ... men mycket bra och allting löste sig finfint!! =)
Edit; HAHAHAHA, Maria ändrade lite i beskrivningen där i slutet!!!!!! ;D XD Haha herregud .... tänkte inte ALLS på hur det framstod :D!!!

~~

Nu bestäms målen. Vad vill jag jobba för? Vad vill jag uppnå?
På så sätt blir alla val så mycket enklare. Varje minut har betydelse. Jag tänker inte överlåta mitt liv till slumpen.

det är synd att jag har så få bilder av dig. för trots att det var skitjobbigt är det bara fina minnen som stannar kvar. det svåra är lärdom, insikt.
resultatet är styrka. som honung för Bamse.
med den skillnaden att dricka honung inte är särskilt påfrestande kanske ...

Finns det kärlek finns det ingen destruktivitet

Jag nådde min botten.
Och jag tog mig upp igen.
Den natten. Det var något som hände.

Nu har jag kommit hem. Nu läker jag.
Faktum är att jag redan läkt riktigt väl.
Den dagen kom trots allt. Jag kan knappast förstå det.

Jag har funnit min väg. Det är så mycket jag insett.
Jag måste följa de val som jag gör.
Jag har insett att kärleken är med mig hela tiden. Och kärleken älskar allting med mig, och förlåter allting som jag gör, och vill enbart att jag ska vara lycklig och frisk.

Jag kräver inte mycket av livet. När man gått igenom en kris som denna inser vad det är man värdesätter egentligen.

adjö







































mitt nya hem är som en dröm
men det har egentligen inte så mycket med platsen att göra



















































































































tv på rummet har man också!!!!!!!!!!!!















jag och Ingyu for på festival i shottahejti (stavningen där alltså ... är jag lite osäker på)

hitta meningen, älska sig själv

När man har nått botten finns det ingen annan väg än upp.
Ingen annan väg än upp.

Därför lovar jag er, er som jag älskar, att jag ska bli lycklig. Jag ska älska mig själv, ta hand om mig själv. För er skull kommer jag att kämpa! Det är ett löfte som jag inte bryter. Jag tänker inte bryta löften längre. Jag tänker inte behandla mig själv som skit längre.
Jag tänker kämpa för dom som jag älskar, och som älskar mig.

Och jag kan inte förstå hur jag kan ha så fantastiska människor vid min sida,
Från och med idag kommer mitt liv att förändras.
För nu bryter jag inga löften mer
Det finns inget annat val.

Jag ska ta hand om mig själv som om jag vore er.
Jag ska se på mig själv som om jag vore er. Det kanske är det enda sättet att på riktigt förstå mitt eget värde.
Jag ska ta hand om mig själv som om jag vore er, för ni finns långt borta och kan inte hålla min hand. Men jag ska hålla min hand som om jag vore er. Ge mig själv det som ni skulle ge mig.
Jag lovar.

här ska INTE tyckas synd om sig själv!

här ska åter stigas upp med nya krafter!

Blir liggande med lite urinvägsinflammation men med medicinen läker det och det kommer bli bra. Allt blir bra.

doushite darou

fortsättning på det överdrivet privata

Jag saknar dig

Jaså?? Vad tror du jag gör då?!
Jag spenderar varenda jävla minut att försöka låta bli att tänka på dig
Låta bli att känna smärtan av att inte ha dig vid min sida
När jag hade kunnat göra det till min uppgift att göra dig lycklig
När jag är i så förbannat behov av mening, sammanhang
Mitt i centrum av ensamheten
Spenderar varenda förbaskade minut med att försöka hålla tankarna på din närhet borta
En hand på mitt huvud när det gör så ont
Att sakna den beröringen, den oron och omtanken om mig
Konstant beskyddad
Trygghet, närhet
Att sakna det som om det vore luften jag behövde för att andas
Och du säger att du saknar mig.
När du har henne vid din sida.
När jag ligger här i sängen och huvudet värker så att jag bara vill fly ut ur min kropp
Jag skulle bli arg om jag inte vore så trött att jag knappt kan sitta upp just nu
Så det kanske är likväl.
Jäklar alltså ...

Ja, hur ska man hitta meningen. Vilken fantastisk resa, vilket äventyr mot ett fantastiskt liv. För jag vet att det kommer.
Det är bara att det tar sådan tid. Och det är så svårt, det är en sådan svår väg när man är som jag, när man är så kaotisk i sin personlighet.
Och så tänker jag på min familj och mina fantastiska vänner, obeskrivliga, som älskar och bryr sig om mig så mycket att jag inte finner några ord. Som finns på andra sidan jorden.

~~

Hur kan man bara döpa ett meddelande till "Love is over"?!?!?!?
Hur kan man göra det?!?????????????

Jag tror att jag trillar av pinn ...

Vad ska jag ta mig till. Vad ska jag göra.
Var ska jag ta vägen.
Varför kan jag inte bestämma mig för någonting?

Varför är jag så otroligt dålig på att leva ordentligt?!?

Jag måste vara världens mest komplicerade person.
Med den meningen att jag gör livet otroligt mer komplicerat än det skulle behöva vara.
Livet är ju en fantastisk GÅVA FÖR FASIKEN!!
Vad är det jag håller på med egentligen ...

Hela mitt liv har varit en enda röra av kaotiska känslor.
En röra av kaos
Säg mig, hur ska jag gör för att orka.
När man inte vet vad man egentligen är här för?
Och varför måste det finnas en anledning?
Och varför måste man fokusera på all skit istället för allt fantastiskt?
Och varför ... varför

"jag förstår hur du känner
men det jag förstår minst av allt är
varför du inte vill göra den sista korta tid som är kvar till något fint
varför oroar du dig för ett sådant resultat
hur kunde jag skapa så mycket tid för oss, kämpa så hårt för att du inte skulle känna dig ensam
och trots det inte lyckas att ändra ditt tankesätt
varför vill du inte utnyttja den sista korta tiden som är kvar till att känna glädje och närhet
jag vill enbart skydda och vädja om den som jag tycker om
om så bara jag kan ge lite lycka så vill jag
under den lilla tid som finns kvar vill jag göra dig så lycklig som jag kan
men jag hade fel
jag hade fel
jag kan inte ändra på ditt tankesätt
du var alltid olycklig när jag inte fanns där
det är det enda som jag inte kan ge dig
jag är mannen som inte kan lova dig lycka
~~"
"i mitt liv kommer det inte komma några fler sådana här möten
jag skulle aldrig kunna stå ut med detta resultat en gång till"
Det som kom sedan är bara för tungt


Vad ensam och skörbar man blir i kärlekens vimmel
Det är bara ett enda stort kaos

Jag vill inte ha med sådan skörbar kärlek att göra på ett tag nu
Det gör för ont

"du frågar mig, hur kommer det sig att du lägger ned så mycket kraft och tid, men för mig är det i slutändan ändå inte nog
svaret är komplicerat men jag tror att du vet
får jag drömma så skulle jag verkligen önska att det räckte
verkligen verkligen verkligen
för jag förstår hur du tänker
men hur många gånger jag än försöker desperat att gå den vägen så misslyckas jag varenda gång
det som inte räcker för mig är inte det att du inte konstant finns vid min sida
det kräver jag verkligen inte
~~blablablablabla........
~~du har sagt så många gånger "det finns inget att göra åt"
verkligen???
det finns inget att göra åt??
du har bestämt alldeles själv. vem vill du vara med? henne. okej, jag förstår. jag kan ingenting göra.
jag vill också ställa en fråga. varför? hur kan du uttrycka en sådan känsla för mig men trots det går situationen inte att ändra?
trots det kommer du för alltid finnas vid hennes sida?
om hon skulle bli sjuk, om hon föder ditt barn, du finns alltid vid hennes sida
vid min sida finns det ingen
du uttrycker detta för mig
men till kvällen återvänder du till en annan kvinna
du vaknar tillsammans med en annan kvinna
jag är alldeles för trött nu. jag har ingen kraft kvar."

Jag tror det jag skrev i det meddelandet skulle kunna stå för det som alla "de andra kvinnorna" känner, våndas över
Vilka erfarenheter jag får. Jag är innerst inne väldigt tacksam över det.

Vilket drama. Jag har faktiskt ingen aning om varför jag skriver det här här så att alla kan se.
Eller jo, jag har visst en aning om varför. Jag känner mig frukansvärt ensam med allt det här.