Det har varit en rätt bra vecka faktiskt. Jag har lyckats hålla mig positiv för det mesta, dragit mig ut med folk även fast jag kanske haft ont i huvudet efter skolan och varit trött, och då har det liksom försvunnit ganska fort även om japanskan använts flitigt och det varit rätt påfrestande.
Dock känner jag att mina ögon är väldigt trötta. Kroppen känner sig ungefär som efter en åksjuketablett på grund av alla mediciner. Huvudvärken tränger sig faktiskt igenom rätt frekvent, men det hade absolut kunnat vara värre.
Jag är bara så glad att jag är här. Det är jag verkligen. Uppskattningen för den här platsen och allting som händer här har verkligen inte försvunnit i dimman av huvudvärk och trötthet. Det har hänt så mycket fantastiskt så jag har väl upplevt nog för hela livet egentligen. Jag menar, vilken oändlig tur jag har alltså. Det känns som att jag lever en film.
strax efter att jag kom tillbaka från Kyoto hölls en liten "festival" här i Uguisudani
Jag kände mig som en stolt Uguisudani-bo
marknader och stånd "slogs upp"
På väg till kliniken i Akasaka
jag hade aldrig varit i Akasaka förrut men distriktet påminde starkt om Roppongi
med sina nya höghus och så vidare
men områdena ligger ju rätt nära varandra när jag kommer att tänka på det
tisdagens utflykt till Davids (en annan Davids) lilla lägenhet tillsammans med Inkyu
en något stressad matlagning följd av att hänga med Skotte med flera till Roppongi för en mycket trevlig gratisspelning
här var Skotte och spelningen
onsdagens förvirrade utflykt med Arnold, Skotte och Inkyu
Vi besökte Arnolds nya lägenhet för att diskutera kommande filmprojekt (??)
Jag måste säga att Arnold är nog den mest otippade vän jag någonsin haft
men det är ju kul -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar