Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva det här. Shit vad många inlägg jag har skrivit på sistone ...
Hur kan jag beskriva denna känsla med ord.
I denna värld finns så fantastiska människor. Det är ni.
Här i Japan har jag egentligen bara en riktig vän, och det är Yugo.
Alla andra är fina människor, självklart. Men jag kommer dem aldrig så nära. Och jag kommer förbli för olik.
Jag vet inte hur jag ska säga. Det känns så fantastiskt att tänka på det. Vilka fantastiska människor jag har med mig, även fast ni inte är här.
Att tänka på det gör att jag nu kan klara av allting.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är konstigt Emma ... du känns mig mycket närmare nu än när du var i Umeå!!?? Naturligtvis är det väl för att vi skriver till varandra men samtidigt tycker jag att jag lärt känna dig mycket bättre nu. Det är så otroligt att få äran att följa med dig på din resa. Jag är så tacksam för att jag får läsa dina tankar och funderingar. Du är en klok tjej! Du ska se att allt ordnar sig till det bästa. Kramar Birgitta
Skicka en kommentar