tillbaks till 'hemmet'??

Så var man tillbaks igen i Tåkyå. Igårmorse, anlände som vanligt just så pass till lektionens början med tunga resväskan, alldeles slut i kroppen.

Herregud, det känns som att jag har varit borta hur länge som helst.
Har jag sagt det förr? ...

Ojojojojojojoj .... så massor massor som hänt. Bråk, försonelse, fantastiska tider, sorgsna tider, härligheter. Överlag kan jag i alla fall säga att jag känt mig mycket mer stabil den här gången än förra. Jag har haft lättare att vara objektiv, jag har haft mer förståelse och överlag har det ändå varit riktigt fint faktiskt. Jag lär mig ju.

Något annat fantastiskt som hänt är att jag lär mig att tycka om min kropp, både utifrån det att den jag tycker om älskar min kropp men också att jag själv kämpar för att ändra de upptrampade stigarna i mitt huvud med nya trevliga affirmationer. Den senaste tiden har jag faktiskt känt mig nöjd med min kropp precis som den är just nu. Jag har inte känt något behov av att gå ner i vikt, ofta vill jag det inte ens faktiskt.
Det har alltså kommit så långt att jag till och med inte ens VILL gå ner i vikt. Det är verkligen stort. Det har väl egentligen aldrig hänt förr, eller åtminstone inte på flera år. Jag skäms inte över min kropp. Jag tycker den är rätt trevlig. Det är rätt trevligt att se hälsosam ut faktiskt.

Självfallet faller jag tillbaka igen. Men som sagt, det här vänder inte på en vecka. Det krävs lång tid. Det är sådan förändring som är beständig brukar jag tänka.

För tillfället är jag riktigt trött.
Har jag sagt det förr ...?
Det gungar på rätt bra. Jag har haft lite problem med min sömn på senaste, jag har haft svårt att sova. Jag tror det dels beror på mycket tankar, dels på att Yugo har de mest underliga rutiner jag mött på. Ibland äter vi middag nästan mitt i natten. Ofta det första målet inte förrän 2-3 på eftermiddagen beroende på vad som händer. Och så kan han slockna var som helst och när som helst och sova hur länge som helst. Gud vad avundsjuk jag är!!!!
Men jag har inte så ont i huvudet i alla fall! Jag hoppas att det håller sig så ett tag.

Framöver planerar jag att flytta till ett ställe med billigare hyra. Jag planerar att skaffa mig ett deltidsjobb om jag kan. Fasiken, här ska det bli förändring. Här ska inte has nåt mer ont i huvudet, inte heller någon kroppsångest ska infinna sig. Här ska bara finnas trevliga tankar.

Men jag saknar Yugo och Kyoto så mycket att jag aldrig kan stanna upp :´( Jag kan inte sluta skriva

I alla fall ... så kör jag här en liten bild- och filmberättelse om tiden som varit.