reflektion en lördagskväll

Ursäkta att jag svor i det förra inlägget.
Jag antar att det finns någonting inom mig som verkligen håller på att explodera.

Jag söker febrilt efter lösningen på värken hela tiden.
Även när jag tror att jag inte gör det.
Till och med i sömnen tror jag. Det är väl därför jag vaknar upp med huvudvärk också.

Dom senaste dagarna har jag tänkt att det var mina datorvanor i höstas som startade allt det här. Det är mycket logiskt och så är det säkert.

Men det som gör att det håller i sig fortfarande mer än ett halvår efteråt är något helt annat.
Tror jag.
Det känns som att jag har haft så oändligt många uppfattningar, så många betrodda lösningar.
Det är nånting inom mig som verkligen behöver en grundlig omvändning.

När jag skriver, riktigt, på riktigt, bara låter precis vad pennan vill skriva låta skrivas, då kommer det fram oändligt många känslor.
Ensamhet. Osäkerhet. Rädsla.
Ensamhet. Rädsla. Rädsla för ensamheten. Rädsla för osäkerheten. Rädsla för känslorna.
Skam. Och skuld. Över kroppen. Över beteenden.
Saknad, och längtan. Av människor. Av känslor. Av trygghet. Av närhet. Av kärlek.
Nervositet. Spänning. Alltid göra andra människor till lags. Alltid göra bra ifrån mig, för att få beröm och bekräftelse. Vill alltid vara bäst.
Vill att dom ska älska mig för det jag presterar.
Vill att ni ska älska mig för min prestation.

Jag känner mig ju riktigt glad och lycklig ibland. Men det som finns under ytan kan inte tryckas undan så lätt. Det kommer fram tids nog, klyschan är skrämmande sann.

Det är inte mitt öde att ha huvudvärk hela livet. Jag vet att det kommer att lösa sig. Jag behöver bara hitta lösningen, hitta det som döljer sig inom mig som jag inte kan förstå.
Jag är ju inte ensam. För jag har ju min egen själ. Jag vet ju att jag alltid kommer stödja mig själv.

Jag måste sluta bry mig om vad andra tycker, helt. Helt alltså. På alla sätt.

För det betyder ju ingenting. Ingenting.

-
Jag vet, jag har blivit smått beroende av japanska musikvideos. Men det är så härligt att se och höra. Det är så intressant också. Kultur.
Jag kan till och med säga att jag får förståelse genom att se dem.

Den här låten tycker jag är alldeles fantastisk. En gammal visa från Okinawa, en japansk ö. Den kan hjälpa mig att få nya krafter ibland.
http://www.youtube.com/watch?v=oFSDyM8whtk
En annan med dom som är härlig - 風になりたい betyder "jag vill bli en vind". Just därför tycker jag att den är härlig.
Han tycker om att ha fräna hattar har jag förstått nu också.
http://www.youtube.com/watch?v=VrPoeGYINsA

Det blir nog bra det här till sist.
Det är bara det att vägen dit är så jäkla jobbig.