Förbannade yrsel, jag hatar dig, jag hatar dig mest av allt, du är det värsta som någonsin hänt mig och jag hatar dig ...

Varför ska det bli värre nu igen? Jag vill bara ... jag vill bara få tillbaka mig själv.

Jag vet att jag är väldigt tunnelseende just nu men det här är så oerhört frustrerande.

Livet skrämmer mig. Jag förstår inte vad det vill säga mig.

Jag har haft en så övervägande positiv inställning till allting hittills, med huvudvärk till och från varje dag, gungningar ... men nu kommer det starkare.
Fruktansvärda minnen från hösten gör sig smärtsamt påminda .........-

Jag vill bara gråta. Jag är så rädd för hur livet åker upp och ner.
Det är precis som berg- och dalbanan vi åkte. Varje gång man sugs ner är lika överraskande och hisnande i magen. Så går det raskt upp igen, för att lika fort sugas neråt ...

Jag vill bli stabil som människa. Men jag vet inte riktigt hur jag ska göra...
Det är så lätt att glömma sina insikter. Just nu känner jag mig vilsen.
Samtidigt inte i närheten av vad jag tidigare känt. Framsteg har ändå tagits.