återigen reflektion, 11e februari

Jag är verkligen sorgsen just nu. Nedstämd och trött. Jag orkar inte göra nånting, ligger bara här och lyssnar på soundtrack till Miyazaki's filmer.



Jag känner mig plötsligt så ensam. Det är så påfrestande för mig det här, att först just så pass vänja sig vid att vara på egen hand, umgås med Yugo några dagar och sedan börja från ruta 1 igen. Det känns dessutom som att det blir värre och värre för varje gång.

Idag känner jag mig bara alldeles tom. Bara så trött ...



-

Jag har haft det fint sen sist, även om jag under en tid började få sådan huvudvärk i princip varje dag vilket gjorde att livskvalitén sjönk och jag blev rädd.



I fredags hängde jag med Skotto-san, hans kompis David från en annan klass, Arnoldo-san, Julia-san från våran klass samt hennes rumskamrat till Akihabara efter skolan. Som sedvanligt hade jag ont i huvudet men kände mig ändå på mycket bra humör.

Jag, Skotto-san och David ville helst gå på egen hand utan Arnoldo för han kan vara väldigt påfrestande så att säga, hah ... vilket vi hade lite kul med under hela kvällen, låtsades tappa bort dom andra fast vi lämnade dom aldrig helt.



Skotto-san ville köpa en I-pod vilket var kvällens huvudsakliga uppgift. Först gick vi dock till en resturang - först köpte vi "matbiljetterna" utanför, någon huvudmeny utan kött fanns inte så jag blippade ut en massa biljetter av sidotillbehör så som ris, ägg, soppa och så vidare ... sedan visade det sig att man bara kunde köpa sidotillbehör som tillbehör till en huvudmeny, men det löste sig genom att Skotto-san övertog min order ... :P

En mycket trevlig middag var det, min huvudvärk gick över en aning och jag kände att - det var detta jag behövde!!! Men jag hade lite fel där tyvärr ...



Vi procederade vidare runt i stan, letade efter billiga elektronikställen till Skotto-san ... Arnoldo ville visa knäppa grejer hela tiden, Julia-san bjöd på choklad och vi tränade vår japanska så gott vi orkade.

Akihabara är också platsen att besöka om man är intresserad av nakna små plastkvinnofigurer och tecknade ekivoka bilder kunde vi lätt inse ........ intressant.



Jag hade verkligen jättekul men mitt huvud höll till sist på att suga musten ur mig så jag åkte hem. Städade upp lite på mitt rum, gick till min sento och värmde bort min huvudvärk i det varma vattnet - det var så otroligt skönt, DET var vad jag behövde. Gjorde mig i ordning inför Yugos ankomst morgonen därpå och gick och lade mig tidigt.



På lördagmorgon vaknade jag halv sju, gjorde mig återigen i ordning och tog tåget till Tokyo Station för att möta upp. Lite problem som vanligt att hitta igen varann men när vi äntligen gjorde det var det återigen som om vi aldrig varit ifrån varann.

Vi tog tåget hem igen - det var en helt otroligt vacker morgon, inte ett moln, luften var frisk, solen låg ... jag brukar ju annars inte vara uppe så tidigt på morgonen så det kändes väldigt härligt ;)



Vi gick till en kines-ägd resturang vi varit till förr just bredvid stationen och åt varsinn jätteskål med tofu-soba till frukost, hah .. båda var trötta men glada och lika härligt som alltid.



Lördagsmorgonen var en saktsam morgon i glädjens tecken! Vi gick hem, låg och vilade, tog en dusch, lyssnade på musik ... gick till vårat curry-place och åt den HELT FANTASTISKA curryn once again!! Jag pluggade lite japanska, Yugo fixade lite med sitt hostels schema, låg och läste en tidning, ja det var också verkligen behöveligt.

Jag tror att klockan var närmare tre på eftermiddagen innan vi gav oss av! Vår plan var att till fots ta oss till Asakusa och det var inga problem alls, det gick ganska fort och det var bara raka vägen så att säga. Dock började jag känna av huvudvärken igen vilket verkligen drog ner mig, jag kände mig så frustrerad återigen - varför just nu, varför kan den inte bara försvinna, dra åt nåt riktigt varmt ställe långt nere!?!?

Men jag försökte att bara slappna av och acceptera. Vi försökte kasta bort huvudvärken tillsammans, lämna den vid gatukanten och sedan gå vidare, och det hjälpte litegrann ..:P



Asakusa är verkligen helt fantastiskt fint. Det måste vara mitt favoritområde i den här staden, verkligen. Det påminner lite om Kyoto på ett sätt, med sin historiska känsla, sina trånga gator och trähus.

Vi hade inte planerat några aktiviteter men hittade direkt den gamla nöjesparken Hanayashiki och ville båda gärna se vad den hade att erbjuda!! HAHA oj det var verkligen att rekommendera, det var så härligt och underligt nog försvann min huvudvärk under vistelsen ;D



Först provade vi på en bergochdalbana som såg väldigt harmlös ut men i själva verket var det ett väldigt drag i den!! SHIT i nerförsbackarna, dom var inte så långa men det sög verkligen ordentligt i magen!!! Aaaaah, det var en läcker upplevelse ...

Sen kommer då det kanske mest underliga, som kanske i högsta grad jag själv är överraskad över - vi åkte något som liknade Fritt fall, här nedan har jag en video som visar bestens kraft ... ah jäklar alltså, när vi betalat och kommit in, satt oss i sätena och så kommer dom runt och spänner fast oss, jag kände bara - MEN HERREGUD, HUR, VARFÖR----- STOOOOOPPPPP!!!!!!! Det syntes nog på mig också eftersom jag pratade och skrek hela tiden inför uppskjutningen ...

Och jag kan säga att känslan när vi föll första gången var något helt obeskrivligt. Det var som att, ja ... man visste som inte vad man skulle göra med kroppen, det var som att typ alla organ åkte upp i huvudet, haha ja lite svårt att förklara ... men det var värt det, jag är väldigt glad att jag vågade !

Som avslut åkte vi en härligt lugn och avslappnad färd i ett slags litet hus uppe i luften som bara cirkulerade runt runt. Det var bara perfekt.



Efter nöjesparksbesöket gick vi till det närbelägna Asakusa Kannon Tempel, men just för tillfällett var kön till templet väldigt lång så vi besökte istället ett mindre Shrine just intill, det var alldeles tyst, så lugnt och rofyllt och återigen precis vad jag behövde. Vi kände att det räckte så, Asakusa Kannon är ett stort och magnifikt tempel men samtidigt inte mer viktigt än något annat bara på grund av sin turist-status.



Vi besökte några sitt-buddhor för ytterligare inspiration och sedan gick vi till en liten liten local resturang för middag. Jag tog soba med ricecakes och det är ju helt FANTASTISKT gott men kanske återigen inte det bästa för min mage, hah ... :P

Kvällen fortskred med att vi tog oss hela vägen till Roppongi för att se Tokyo Tower. Yugo hade aldrig ens sett tornet förr så han var väldigt överväldigad och jag tror han sa "sugoi ne" ("otroligt") kanske åtminstone 50 gånger ... men det var väldigt vackert förstås, det är ju det, särskilt i mörkret. Dock åkte vi inte upp, vi stod bara utanför men det räckte.



Självfallet var inte kvällen slut där, haha ... när vi kommit tillbaka till Uguisudani Station här hemma gick vi till ytterligare ett nytt ställe inne i nån smal labyrint av gränder ... "cat-place" så kallat eftersom stället var fyllt med små kattfigurer av olika slag och vid ett tillfälle kom även en verklig katt på besök ...

Vi betalade och fick sedan äta all Oden (kokade grönsaker, fisk, rotfrukter och så vidare) som vi kunde få i oss. Åh, alltså, jag förstår fortfarande inte hur det kan finnas så mycket god mat här ...

HAHA nu när jag tänker på det var kvällen inte slut där heller, vi gick till ännu ett ställe men var tusan var det nu igen ...? Mitt huvud är verkligen inte på topp idag.



I alla fall.

Somnade sent gjorde jag förstås, killen i rummet bredvid envisades med att prata högt i telefon typ till klockan halv fyra på natten, jag knackade flera gånger på väggen men han gav sig inte. Otroligt frustrerande när man är så trött och bara vill sova ...



Dagen därpå tog vi det återigen lugnt på förmiddan. Det var en seg morgon helt klart ... Vi åt lunch på vårt älskade curry-place och gav oss av vid två-tiden till stationen för att åka till Kichioji/Mitaka där vi skulle klockan 4 besöka Hayao Miyazaki-muséumet. Återigen en jättefin och solig dag men med kall vind.

Resan till destinationen tog ungefär en timme. Vi pratade om fiske, resande, Sveriges skogar och min pappa. (!!! ;))



Det var verkligen kul att få besöka Kichioji och Mitaka måste jag säga, jag gillar verkligen områdena. Vi gick genom en Inogashira park för att komma till muséumet och jag fick en väldigt underlig känsla i min kropp, som att vi förflyttats till Sverige för en kort stund. Men så kom vi ut på gatan igen, jag ser husen och elledningarna och minns att, jo, vi är ju faktiskt fortfarande i Japan...



-

Ah Miyazaki-muséumet var VERKLIGEN att rekommendera!! Vilken konstnär han ÄR! Det är svårt att beskriva och tyvärr fick man heller inte fotografera där inne men jag kan säga som så att jag var väldigt väldigt imponerad. Installationer, klipp från filmer, skissböcker, målningar, tidiga bildmanus till hans filmer ... det var fantastiskt att se.

Dessutom mötte vi en av mina lärare! En smärre chock men väldigt kul :)



Vi gav oss av kring 6-tiden och vid det laget hade jag börjat få ont i magen, jag mådde illa och kände mig lite obehaglig men samtidigt inte alls särskilt orolig. Jag kände att vad som helst fick hända. Dessutom anade jag att det bara var min stressmage som spökade.

Vi gick och "tjuvkollade" våra ringstorlekar i en smyckesaffär, vi har bestämt att vi ska be Yugo's 'ringmaster' göra oss par-ringar (och nej, vi ska inte förlova oss :P), ah det ser jag verkligen fram emot ... i alla fall vill han såklart veta våra storlekar så vi kollade upp det, varefter vi gick till en bokaffär och jag satte mig på golvet och vilade min mage medan Yugo kollade tidningar :P

Efter detta gick vi till resturangen där vi skulle vänta på Yugos gamla "crew" (han har bott i Kichioji en tid för några år sedan). Vi åt och hade det härligt och trevligt. Yugo lovade mig att han vi skulle ge oss av senast halv tolv för dagen därpå skulle jag ha speech-contest och behövde både öva och vara vid god vigör. Mm, kvällen gick lite utför härifrån ...
Strax efter åtta tror jag att de anlände, "your dream" som han ville kalla sig för och hans flickvän, Saori. Efter en stund anlände även, åh vad tusan hette han ... ibland har jag väldigt svårt för att minnas japanska namn som jag bara hör en gång :P Men i alla fall en av killarna i Kichioji Crew ... :P Ändå en liten stund senare slöt sig också en annan kille och tjej sig till gruppen.

Visst hade jag en trevlig kväll, inga tvivel om saken. Jag fick verkligen öva på min japanska för här var det enbart det som gällde. Vi skrattade mycket och det var verkligen full rulle hela tiden!
På samma gång kände jag mig inte fullt respekterad och den känslan naglade sig fast som en liten obehagskänsla i bakhuvudet hela kvällen. Jag kände att de pratade om mig som en gaijin, made fun of min japanska, hur jag skrattade och så vidare ... så här i efterhand känner jag ju att det mest bara var inbillning från min sida, de pratar enbart japanska och vet inte hur de ska hantera kommunikation med en utlänning, jag förstår. Samtidigt var det min känsla just då, jag kände till slut att 'vad tusan gör jag här egentligen' ... men dom var väldigt trevliga och jag respekterar dom verkligen - jag skulle behöva en andra chans med en mer öppen attityd.

Så när då Yugo bröt sitt löfte och vi inte gav oss av förrän strax före ett, och så ville han 'bara kanske 10 minuter en kvart gå till en av kompisarnas ställe för att prata mer', då brast det för mig. Han hade fått en del glas för mycket så att säga, vilket han också hade lovat att han inte skulle, jag kände mig besviken och ville bara åka hem. Jag sa att ville han åka med kompisen fick han göra det, jag skulle ta en taxi hem nu.
Till slut blev det så att vi tog en taxi hem båda två, jag var väldigt besviken på honom, han var jätteledsen och kände sig helt otroligt dum hela kvällen (eller rättare sagt natten) och morgonen därpå. Bad om ursäkt gång på gång fastän jag sa att det var okej. Händer det en gång må väl så vara, händer det en gång till vet jag inte riktigt vad jag kommer känna ...

I alla fall, med det lagt bakom oss skapade vi ännu en fantastisk dag. Jag skulle ju förstås till skolan på grund av att det var måndag, skoldagen blev en trött sådan men ändå helt okej, jag hade det trevligt som vanligt. Höll mitt tal och det gick bra!! =)
Efter skolan skulle jag ta mig till Shinjuku station för att möta upp Yugo vid West exit, haha och det blev ju som det blev också ... vi irrade runt i typ nästan två timmar med MASSOR med missförstånd, först var han på plan 1 och jag på bottenvåningen vilket ingen av oss fattade för vi kunde se exakt samma saker .. sen skulle vi mötas upp vid affären Big Kamera men först kunde jag inte hitta dit och sen när jag väl gjorde det insåg jag att ... nej herregud, det hände så himla mycket där, jag kan inte berätta om allting men till sist möttes vi upp vid Studio Alta i alla fall, ÄNTLIGEEEEEEEEEEEEEEEN!!!!!!!! :D
Han kom springande i full fart bakom mig och hade köpt blommor dessutom, haha :P

Efter detta gick vi till en resturang i området som vi varit till en gång tidigare, åt gott och mötte Yugos gamla vän Yama-chan först, sedan även hans syster. Yama-chan var verkligen en riktigt fin person, vi hade det väldigt trevligt och han välkomnade mig till familjen, haha ;D
Efter ytterligare en trevlig middag gav vi oss av hem, gick ännu en gång till den kinesiska resturangen vid Uguisudani station och åt lite mer, hahah ...

Resten är historia som man säger. Tidig tisdagmorgon lämnade han Tokyo Station. Jag stod kvar som en staty ....

-
Något som tål att tilläggas är detta:
Att ha en pojkvän som tycker att jag borde lägga på mig några fler kilon för min hälsas skull är verkligen bra för mig :) Det menar jag av hela mitt hjärta.