(Det kändes så väldigt underligt att bara prata rakt in i datorn så jag säger ingenting i denna lilla video;) Men det är i alla fall Helsinki förstås!!)
Jag är alltså helt helt otroligt trött, jag förstår inte hur jag kan vara så trött ... man borde inte kunna få vara så trött utan att tuppa av. Jag hade gärna velat tuppa av nu på planet, sova HELA vägen - jag behöver alltså verkligen sova, hur mycket som helst.
Det är så svårt att veta var jag ska börja, det har varit så mycket tankar, känslor ...
Flygresan till Arlanda var i alla fall helt fantastisk. Lättast att beskriva den är med det här som jag skrev i min lilla bok direkt efter att jag landat:
"Den mest fantastiska flygresa. Jag är själv men inte ensam.
Det är så helt overkligt, samtidigt så alldeles självklart, naturligt och enkelt.
Jag höll mig själv i handen när vi lyfte. Jag var så lugn i slutet - ögonblicket kunde ha varat för evigt. Jag kände att nu får vad som helst hända.
Jag känner mig så lugn, nöjd och glad. Det är det här som jag har väntat på under hösten. Och jag har blåst upp det något fruktansvärt och fått det att kännas som mycket större än det egentligen är.
Helt fantastiskt. Allting."
Känslan varierar hela tiden, men övervägande känner jag att det är så helt otroligt overkligt - samtidigt som det är alldeles självklart, naturligt och inte alls svårt. Inte alls stort.
Och samtidigt hur stort som helst.
Det är en komplex känsla.
Här följer i alla fall en liten bildberättelse av tiden som gått:
Med Umeå i backspegeln susar vi fram...
Ankomst Arlanda
Min egenskapta konstruktion till att kunna dra väskan ... hur bra som helst, förutom att det ändå var helt otroligt tungdraget .. men då fick man lite styrketräning på köpet!

Väldigt trevlig toalett på Arlanda! Spelade lite 80-tals-såpa-musik, det var en inbjudande miljö ... förutom att det förstås sprids en massa BAKTERIER!! Hehe nej, det bryr jag mig inte om längre faktiskt ;)

Det var ju faktiskt riktigt trevligt på Rest&Fly! Att sova i en garderob är inte alltid helt fel :) Dock var det väl inte den bästa sömnen någonsin, trots att jag var tröttare än någonsin...
Man känner sig ju riktigt hemma på Arlanda när dom lägger ner så här mycket arbete på trivseln!
Hehe ... :P




1 kommentar:
Hej Emma,
Nu är du nog framme i Japan och förhoppningsvis installerad i Kyoto. Kul att se din bildserie!
Tusen kramar från Pappa och Mamma
Skicka en kommentar