SÖMNBRIST

Herregud, vad har flugit i mig egentligen ...?! Här sitter jag klockan kvart i ett på natten, nere i källaren ... verkligen HUR trött som helst. Ändå kan jag inte sova, inte alls, inte i närheten. Jag ligger bara och vänder mig, tänker, stirrar in i mörkret, tänker - vad tusan håller jag på med?!? HAR JAG BLIVIT HELT KNÄPP?!?!

Det känns så konstigt, så underligt, så helt fel. Så drömlikt, så overkligt, så dumt, så naivt, så ... osäkert. Så FEL.

Men det är rampfeber, jag vet. Men vad TUSAN, jag är så trött, jag vill bara sova .......

HUR SKA DET HÄR GÅ, HUR SKA DET HÄR BLI, HUR SKA JAG KLARA MIG UTAN ER ALLA, HUR SKA JAG KLARA MIG, HUR SKA DET HÄR GÅ ............?!?!?!??!

Hahahahahaha, ojojojojojojojojoj.............

Livet är så sorgligt. Allt med livet känns så sorgligt just nu. Det känns så tragiskt, allting känns så tragiskt. Jag vill verkligen inte ha kvar den här känslan av tragik och rädsla inför livet längre, jag är så less på den. Jag gick och rabblade det för mig själv innan jag skulle sova - vad livet är sorgligt. Det känns så sorgligt allting.

Jag har så ont i huvudet -

Jag måste verkligen sova. Men det går inte.

Nu är det visst bara 18 dagar kvar -