PS.

Jag glömde berätta i det nedanstående inlägget om den snuskgubbe som jag mötte på tåg-plattformen idag!
Åh alltså vilka obetalbara ansiktsuttryck jag får uppleva, händelser jag får vara med om ........

Jag kom upp på platformen, vandrade litegrann framåt i väntan på tåget.
Jag närmar mig en man i typ 60-årsåldern som kommer att passera förbi mig, men båda går väldigt sakta och så ser jag att han tittar på mig med en blick som han kanske på nåt sätt fått för sig från nån dålig fim ska anses som inbjudande, ögonen avsmalnade, alltså verkligen som om det vore på skämt men ändå inte, och sedan kommer då det bästa - han pekar på sig själv, på mig, sedan på sig själv och så vidare, ganska diskret men ändå ........

Det lustiga var att jag reagerade typ inte alls. Alltså jag blev inte alls förvånad. Är det bra eller hemskt, jag vet faktiskt inte.

I alla fall försökte jag låtsas som ingenting men när vi passerat varann så stod han kvar och bara stirrade på mig ett tag, men försökte vara diskret. Jag märkte att så fort jag vände huvudet litegrann mot hans håll så fick han för sig att jag var intresserad. Alltså det var ganska svårt att hålla sig från skratt ......
Självfallet tittade jag då åt det andra hållet så till sist försvann han ner, och jag hoppas då om jag har tur att jag aldrig behöver möta på honom igen. Åtminstone inte på en folktom plats.