Det här måste verkligen vara filmen om mitt liv
http://www.youtube.com/watch?v=yYAS92XPvIM
Helt otroligt hur jag känner igen mig i allting.
Jag har sett den flera gånger tidigare men plötsligt är det som att jag förstår meningen med precis allt som händer.
Så lustigt hur jag hörde trafiklysmelodin utanför mitt fönster vid ett tillfälle, stoppar filmen och märker att det var ju där den spelades. Inte på riktigt.
Vilken jädra tidpunkt att göra en sån här resa. Precis när jag har mitt livs hittills största kris. Jag kommer vara stålkvinnan efter detta.
Jag kan inte finna min plats. Var är min plats ......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja Emma, jag tror på ödet. Det blir som det blir. Allt beror på tillfälligheterna. Nya världar öppnas hela tiden. Du är verkligen en liten filosof. Jag tänker nog inte så mycket på hur saker och ting ska bli - jag bara lever här och nu. Carpe diem!!Birgitta
åh vad jag vill se den med dig! Tiden, landskapet som passerar. Vänskapen som består. Den bittra ensamheten. Men nån som finner din hand i allt det mörka. Nån som du.
Skicka en kommentar