jag gör det bästa jag kan

Man har det så fint. Kanske till och med börjar man läka.

Och så kommer en magsmärta och vill göra det svårare igen. Outhärdligt. Rädsla.
Knappt någon sömn alls inatt. Besök hos gynekologen igen, det tar ju en del fysisk och mental styrka.

Och så till skolan efter det. Dagen slutar med den mest fruktansvärda huvudvärk.
Yugo är jättearg. Kanske vill han göra slut. Jag vet inte.
Han vill i alla fall inte ha nånting med mig att göra just nu.

Men jag måste behålla det positiva. Jag måste behålla viljan, kraften, vetskapen om att det kommer att bli bättre.
Jag måste tänka på alla möjligheter jag har. Jag måste fånga varje ögonblick som gör mig lycklig. Kasta mig ut nu. Det får vara slut på alla mörka nergångar. Jag tänker inte tillåta det den här gången.

Jag klarar ju allting, det vet jag ju. Jag dör inte. Hoppas jag.

Det hade varit skönt att prata med någon om inte denna jädra huvudvärk hindrade mig från att typ ens ligga ner ordentligt. Nu börjar den lätta litegrann så jag kanske ska ta och försöka sova.

Jag vet ingenting. Var är det meningen att jag ska vara. Hur är det meningen att jag ska göra.

Jag känner mig vilsen.
Är det någon som blir överraskad?