Lite funderingar

Jag har försökt att lägga upp bilderna så länge nu att jag ger upp tills vidare. Imorgon återvänder jag till Tokyo, där är min internetuppkoppling lite mer pålitlig.
Dock ser jag inte fram emot det. Lilla Emma inombords vill hoppa av skolan och stanna här hela året. Dock vet Stora Emma att det inte är rimligt. Det skulle inte vara gynnsamt för framtiden.

Jag vill inte skriva min berättelse om jag inte får ha bilderna och filmerna som komplement, så det måste vänta. Dock vill jag bara säga att den här tiden har varit helt hysterisk, jag har varit helt hysterisk, men det har varit en erfarenhet för livet. Det känns som att jag har varit här verkligen hur länge som helst.
Det känns som att jag säger det ofta.

Jag har varit så fruktansvärt ledsen. Jag har varit arg, besviken, frustrerad. Men allting har bara varit beroende på missförstånd. Steg för steg får jag förståelse för en helt annan kultur. Ett system av vänskapsband och arbetsförhållanden, kontakter människor emellan, en kultur av fullt ös som följs av diverse sätt att slappna av, alkoholen flödar men det är bara så självklart här. Det tar tid att få full förståelse, fortfarande har jag inte den men det kommer.
Jag är tacksam till livet att jag fått chansen att uppleva allt detta. Att få dessa inblickar, insikter om världen. Hur olika människor kan vara. Och att gränsen för vad som är rätt och fel verkligen varierar.

Jag har fått förståelse för Yugos liv, och han har fått förståelse för mitt. Numera hör han till exempel alltid av sig till mig när han blir sen.
När jag kommer tillbaka till Tokyo ska jag berätta hur resan fram till detta varit, vad som har hänt.

Tills vidare vill jag bara lämna bloggen med denna lilla sample av filmen som Yugo var MC för på premiären förra helgen, i Takamatsu. Tittar man ungefär från 2:47 kan man se Yugo (PIKEY) falla över ett räcke vid cirka 25 års ålder ;)
http://www.youtube.com/watch?v=3mUnmH1Vogg&eurl=http%3A%2F%2Fpikey%2Eseesaa%2Enet%2F&feature=player_embedded

Sedan vill jag också säga att gårdagskvällen var helt fantastisk. Yugo kom hem från jobbet runt 7, han hade köpt några av mina favorit-risbollar till mig. Vi lyssnade på musik, vilade. Helt spontant kom han på att vi kunde fara till Kiyomizudera-templet. Helt fantastiskt, dit har jag länge velat fara. Vi tar cykeln dit, vandrar omkring på denna helt osannolika plats. Tyvärr kan jag inte visa bilderna men särskilt på kvällen med belysningen och särskilt prytt av körsbärsblommornas fulla blomningar, det var verkligen en overklig stämning. Och så full utsikt över hela Kyoto stad.
Efter detta cyklade vi downtown, lämnade cykeln vid en lekpark och vandrade lite nere vid floden. Det var så tyst och lugnt, så skönt.

DET ÄR SÅ TYST HÄR
Måste jag bara nämna
Det är något som jag ständigt kommer att uppskatta efter att ha levt i Tokyo stad.

I alla fall gick vi sedan till ett Okonomiyaki-place för att äta. Klockan var kanske 10 på kvällen. Vi hade verkligen jättekul den kvällen. Verkligen ...
Och så när vi skulle cykla hem, jag skrattade så mycket att jag knappt kunde andas. Jag åkte bak på hans cykel och retades litegrann, lekte lite låtsaskurragömma och tittade på vackra körsbärsträd i närheten av huset.

Jag vill säga Tack.