Reflektion

Jag minns ... hur jag satt i lekparken hemma, dagen jag skulle bestämma mig - Tokyo eller Kyoto. En period av stress i bakfickan med alldeles för mycket ansträngning och eftertanke och övervägande fram och tillbaka.

Den dagen var jag helt enkelt tvungen att bestämma mig. Skulle det bli Tokyo eller Kyoto, Tokyo eller Kyoto ...............?

Jag mådde inte bra.

Men så kom det som en blixt från ingenstans - jag åker först till Kyoto för att sedan studera året i Tokyo! Jag började gunga med ett litet barns entusiasm, upp mot himlen så högt jag bara orkade - detta var ju lösningen, det var lösningen ta mig tusan.

Steg 1.

-

Jag minns ... när Yugo hade sin andra lediga dag i Kyoto, han köpte bröd av olika slag och vi satte oss just framför ett övergångsställe och åt. Jag tappade min sista bit på marken, skrattade och frågade om han trodde att jag fortfarande kunde äta den, vilket egentligen var onödigt för jag hade ätit den i vilket fall som helst. Han svarade att 'självklart kunde jag göra det', det gick några ögonblick och så förstod jag att han inte hade sett att jag hade tappat den överhuvudtaget.

Men smuts från gatan har ingen betydelse när man mår riktigt bra.

-

Jag minns ...