Håhå här har det varit händelserika dagar!!

Den dåliga sömnen började sannerligen ta ut sin rätt den dagen jag skrev förra gången - jag hade som tidigare nämnt inte sovit överhuvudtaget den natten och kände mig helt okej på morgonen men ju längre dagen förflöt desto tröttare och mer slut i min hjärna kände jag mig. Vad gjorde jag egentligen den dan? Var allmänt förrvirrad ... men hade ändå en väldigt trevlig dag jämförelsevis :) Satt och åt lunch vid floden då en japansk man (som jag tänker mig måste ha varit en uteliggare) satt sig ner och började prata med mig, på japanska förstås. Vi pratade en stund, han berättade att han var ute och önskade sig lycka i äktenskap och i uppgift nummer 1; att hitta en fru. Han frågade om jag hade någon pojkvän, vi pratade allmänt om kärlek och Japan och så vidare och så frågade han till sist om jag skulle hänga med på MCdonalds och ta något att dricka. Jag tänkte att 'han var ju som trevlig att prata med, rolig och det är alltid bra övning också för mig', så jag hängde på. Vilket jag absolut inte hade gjort om jag var i mina sinnens fulla bruk, hahaha åh vad trött jag var ... och det vart ju inte bättre av att han började bli mer och mer obehaglig, prata om att jag var så vacker och att vi skulle träffas fler gånger. Självfallet försökte jag ge mig av direkt jag kände underliga vibbar, men han lät mig inte gå, eller snarare ville inte att jag skulle gå för stoppa mig kunde han ju inte!! Så tack och lov behöver jag förhoppningsvis aldrig träffa honom igen ... men det var en god upplevelse och speciell krydda till dagen, haha!!

Jag kände mig lite obehaglig till mods först efteråt men det gick över ganska fort när jag försökte känna att jag inte skulle låta det komma åt mig i onödan. Det hade ju inte hänt nånting allvarligt egentligen. Men jag kände verkligen att jag var oerhört trött och behövde sova ut ordentligt en gång för alla.
Så jag gick ner på stan igen och köpte dom där svindyra brallorna (hur dyra dom var tänker jag inte ens nämna ..), men ÅH vad jag älskar dessa byxor, jag har dom hela tiden!!!!!!!!!!! Coolaste nånsin :D
Sen irrade jag runt lite på stan och kände hur tröttheten började verkligen susa runt som en fuktig dimma inne i huvet.

Så jag tog mig till hostelet och låg och vilade en stund i soffan och kände hur lätt jag hade kunnat somna hade det bara inte varit för musiken och dom andra människorna runt omkring.
Så efter en stund ringde Madam Rin (kvinnan från flygplanet) och ville att vi skulle mötas upp dagen efter klockan 10.30 i Osaka för teceremonin. Yugo fick verkligen jobba som översättare och skriva upp instruktioner till mig hur jag skulle ta mig till the location. Jag hade nästan börjat tro att hon inte skulle ringa.
Klockan 6 slutade Yugo och då gick vi ut på stan och sökte efter en trevlig resturang. Jag gick för första gången på en 'golvtoalett' där man kissar ner i en ränna ... kändes lite konstigt men det var ju inte så farligt! Praktiskt skydd mot bakterier om inte annat! :P

Vi irrade runt på stan litegrann, åkte sedan hem på hans cykel och softade här hemma. När jag var med honom kände jag mig inte så himla trött vilket skrämde mig för det brukar inte vara ett gott tecken - bakslaget brukar vara desto otrevligare. Men det var ju så klart skönt.
Så skulle vi försöka sova vid 12, och då kände jag mig plötsligt så känslig och trött att jag började gråta. Jag kunde inte sluta, jag vet inte riktigt varför men det behövde bara komma ut, nånting måste ju den tappade sömnen påverka ...Yugo försökte trösta mig så gott han bara kunde, fick för sig att det var hans fel och mådde jättedåligt, jag försökte förklara att det var det inte alls men då var han så nere och så vart jag bara ännu mer nere och så, ja ... han sa att han skulle sitta uppe tills jag somnade, satt bara och höll min hand och stirrade in i elden vilket så klart inte gjorde det lättare, hah.
Vid halv två någonting somnade jag, vaknade och kände mig så otroligt lättad - 'ÄNTLIGEN HAR JAG FÅTT SOVA!!!!!!!!!!! :D'
Så kollar jag klockan och ser att jag har sovit en timme.
Haha.

Det var lite frustrerande måste jag säga. Men jag la mig och försökte sova igen, på hårdgolvet den här gången - jag lyckades sova 4-5 timmar men med uppvaknanden med jämna mellanrum.
Så måndagen var också en seg dag att vakna upp, då jag dessutom skulle måsta ta mig till Osaka med diverse tågbyten och verkligen vara på alerten ... klev upp halv åtta men kände mig som så melankolisk att det tog jättelång tid för mig att komma iväg.

I alla fall gav jag mig av på egen hand till Shichijo station nere vid floden, skulle därifrån ta mig med expresståg till Yodoyabashi, där byta till en annan tunnelbanelinje som skulle ta mig till Namba st, därefter byta till en annan linje som skulle ta mig till Sakai Higashi där madam Rin och hennes dotter skulle vänta på mig på något som tydligen kallades "top platform".
Jag var redan efter i tidsschemat på Shichijo st, frågade vilken biljett som var express train och vakten visade mig, tydligen spelade det ingen roll för priset var detsamma men av någon anledning (trötthjärnan förstås, eller så bara helt enligt min gamla vanliga personlighet..) så hoppade jag på ett local train som tog en evighet på sig att komma nån vart. När vi var halvvägs framme till första bytesstationen var klockan redan typ kvart i tio och jag kände att 'det här går inte, jag måste ta expresståget annars blir det katastrof', så jag hoppade av och bytte äntligen till express train (vilket jag förstås borde ha gjort i början om jag bara vore lite mer på alerten i min hjärna..)

Ja, efter mycket springande, frågande, letande och snurrande och avbrutna samtal till madam Rin som ändå inte ledde nån vart var jag framme på Sakai Higashi st. smärtsamt för sent - klockan var typ kvart över 11 ... och så kunde jag inte förstå mig på vad "top platform" skulle betyda. Jag försökte fråga folk på plats men ingen visste, jag försökte ringa madam Rin men hon frågade bara mig hela tiden var jag var (på japanska förstås) och så bröts det hela tiden för jag hann inte stoppa in nya mynt. Till sist hittade jag dock top platform men då hade de förstås försvunnit för att leta efter mig på den plats som jag uppgett att jag var på för en stund sedan ... jag hade inte ätit någon frukost, inte druckit något förutom lite vatten på morgonen och sprang runt som en galning, jag var verkligen hur trött som helst och började minst sagt tappa hoppet. Haha åh herregud ...Efter en stund hade jag dessutom tappat bort mig i nåt slags lagerområde, for runt på nån parkering och jag kände mig verkligen verkligen inte på topp. Klockan började bli ännu mer smärtsamt för mycket...

Men så TILL SIST fann vi varandra, tack och lov till Gud inom oss alla!!!!!!!!! Jag visste inte vad jag skulle göra för att gottgöra dom men dom verkade inte ta det så hårt, vi gav oss av direkt för att inte bli ännu mer sena till teceremonin.

Men OJ vilken upplevelse det var! Så fantastiskt att se och få delta. Det var madam Rin, 5 av hennes kvinnliga studenter (16 år), madam Rins dotter som var med på planet och så läraren som ledde ceremonin. Vi fick alla delta och lära oss, och samtidigt se på vår lärares helt fantastiska framförande - aldrig hade jag trott att någon som viker en tygservett, torkar i koppar och vispar te kunde ge mig såna rysningar i kroppen!! Det var så vackert! Med sådan precision och estetik kring allting - en tanke bakom varenda steg, varenda handling och rörelse, varenda placering.
Madam Rins studenter var så otroligt vänliga också, och blyga - i början skulle de presentera sig själva för mig på engelska och åh vad dom var nervösa!! Den sista tjejen hann bara säga sitt namn innan hon började fnissa och hålla för ansiktet!
En annan av tjejerna måste ha varit den vänligaste flicka, eller över huvudtaget MÄNNISKA jag någonsin träffat - kan du tänka dig den mest mjuka och tysta röst, det mest genomgoda leende och hjälpsamma sätt och genuina engagemang, det var härligt att se!

Efter teceremonin fikade jag, madam Rin och hennes dotter en stund, köpte takoyaki åt Yugo och så var det dags för mig att fara hem klockan 6 på kvällen. Resan hem var bra mycket härligare än den på vägen dit kan jag lugnt säga...

När jag kom hem hade Yugo städat och gjort fint här hemma, sen gav han sig av för att träffa några kompisar och vara ute länge ... han tyckte att jag borde stanna hemma och vila och sova och det tyckte jag verkligen också, jag tänkte att jag nog inte skulle gynnas av fler sömnlösa nätter. Så ÄNTLIGEN FICK JAG SOVA UT (åtminstone någorlunda eftersom Yugo snubblade in klockan halv tre på natten och skulle berätta om allt som hänt under kvällen, väldigt förvirrande förstås, hahaha ...)
-

I alla fall var tisdagen Yugos första day off så vi gav oss ut på lite softa äventyr under dagen - det var verkligen such a perfect day och det tyckte vi båda två - vädret var vårlikt med blå himmel, sol och helt okej värme, jag var 'någorlunda' utsövd och vi var båda mycket glada och nöjda! Åt lunch på ett litet local place just här intill, tog tunnelbanan till hostelet, hämtade cykeln och for först till ett local temple och bad lite, sedan till det lite större och mer välkända Sanjusangendo som ligger rätt nära Yugos place också. Sanjusangendo är ett tempel som förvarar 1000 heliga statyer, oj det var helt helt fantastiskt att se men tyvärr fick man inte ta kort där inne! Vi gick sakta sakta runt och tittade på statyerna, insöp atmosfären - vi kände det som om vi bara genom att vara där fick nya krafter och inspiration. Det var en fantastisk upplevelse.
Och de hade helt otroliga realistiska ögon!! Wow, det var som att de när som helst skulle börja röra på sig ...

Sen for vi vidare ner till stan för lite shopping, åh det var väldigt mysigt och trevligt, vi tittade på coola kläder, skor och annat smått och gott läckert. Det finns alltså verkligen hur coola affärer som helst här i Kyoto! Jag hittade ett par helt fantastiska starkt lila härliga byxor men i sista sekund bestämde jag mig för att nej, nu hade jag ju faktiskt alldeles nyss köpt ett par nya brallor, jättedyra dessutom ... men Yugo hittade i alla fall lite presenter till olika personer vi skulle träffa.Vi mötte upp Maza på hostelet och sen gick vi till en resturang där Yugo jobbat tidigare för en mycket trevlig middag. Ah det var härligt, härligt!

Onsdagen var Yugos andra day off och vi gav oss ut till Arashiyama Monkey Park - AAAAH det var så kul!! Aporna var helt fantastiska att se, vackra och skrämmande och mänskliga. Sen var det ju helt fantastiskt fint i själva Arashiyama också förstås - HELT OTROLIG plats och det tyckte vi båda två - vandrade runt bland bergen i tystnaden, wow. Hittade en lekpark där vi åkte rutschkana och gungade både hammock och "vanlig gunga" - jag hoppade förstås kanonkulan när jag ändå var i farten!!
Efter ap-parken for vi till Osaka för att först hälsa på Maza på hans jobb (egentligen stavas det faktiskt "Masa" men nu har jag skrivit det med Z så många gånger att i min bok får han heta så :P), sedan möta upp en annan gammal vän till Yugo vid namn Tomo och äta på Yugos kusins resturang. Det var också så härligt och kul, jag försökte fånga Yugos näsa med mina ätpinnar bland annat ... haha

När vi skulle fara hem var jag så trött så jag somnade på tåget!!! Det trodde jag aldrig någonsin skulle kunna ske ... men TACK TILL GUD INOM OSS ALLA att jag dock ÄNTLIGEN nu vänt på dygnet!!!!!!! AH det är så skönt, även om jag fortfarande sover alldeles för lite ...
-

Haha och idag har ju varit en dag också... jag har varit till gynekologen för första gången i mitt liv, och dessutom hos en japansk gynekolog ... ojojoj att fixa med försäkringen och allting, hitta dit och ... ja, det har tagit hela dagen, jag är helt slut! Dock har jag KLARAT DET, hahahaha alltså jag kan inte fatta att det här händer mig.. utan Yugos hjälp vet jag dock inte om jag hade gjort det. Han är helt fantastisk. Helt fantastisk.

Men i alla fall trodde hon att problemet mest troligt bara berodde på att jag använt mest nya underkläder den senaste tiden, så jag fick lite salva och så ska det förhoppningsvis fixa sig.

Ikväll åker jag och Yugo till Tokyo. Jag kan inte fatta det, jag kan verkligen inte det. Åh vad jag skulle vilja stanna kvar här, det är helt otroligt. Men jag känner mig så speedad just nu att jag inte har tid för eftertanke och reflektion. Det kommer att bli bra, det vet jag, det vet jag.

BILDER KAN SES OVAN :)