Baksmälla efter två galna veckor

Bakslaget var tvunget att komma. Jag kunde förstås inte gå an som jag har gjort utan att få tillbaka det på något sätt, och det har jag varit medveten om hela tiden.

Både gårdagen och denna dag har varit helt otroligt tröttsamma och nedstämda. Jag känner att min kropp är mörbultad och min hjärna är så trög. Samtidigt har jag mått så otroligt mycket värre förr, det är inte så farligt det här ändå, jag vet att det blir bättre. Jag ska bara försöka gråta så mycket jag kan och så blir det bättre.

Men jag saknar en viss person så mycket, och jag är rädd. Att det inte ska funka på det här sättet, så långt ifrån. Jag vet att jag inte borde vara rädd för det hjälper ingenting till, men jag är så trött och tagen av allt detta att allting blir så stort och allvarligt.

Idag var i alla fall första skoldagen förstås! Skulle försöka ta en dusch imorse men vattnet blev aldrig varmt, herregud det måste varit den värsta duschen jag någonsin tagit, det var som isvatten!! Så till slut sköljde jag bara av mig litegrann och lät det vara så, så jag kände mig inte precis jättefräsch när jag gav mig av till stationen.

Inga större problem skedde på vägen, det flöt på. Jag köpte mig en risboll med lax och en dryck som jag åt på tåget till de andras stora förskräckelse, men just då kände jag mig inte som att jag orkade bry mig så mycket om andra. Jag har varit väldigt vänd inåt mig själv idag.

Klockan 10 fick vi lite information, vi fick presentera oss för gruppen vi satt i, fylla i lite papper och så klockan 11 fick vi komma på intervju som självklart utfördes på japanska. Det gick helt okej ändå med tanke på mitt tillstånd.

Kvinnan jag pratade med verkade tycka att jag hade någorlunda goda förkunskaper för hon skickade mig till rummet bredvid för att genomgå ett skriftligt test, självfallet skulle det både läsas och skrivas på japanska. Åh herregud, det var verkligen krävande ... och jag hann inte göra klart allting, men jag tycker ändå jag klarade mig helt okej. Jag tror inte att jag kommer hamna i någon "hög" grupp, vi får se, tiden får utvisa förstås.

Efter det var dagen över tack och lov, jag tog mig hem, for och tog ut lite pengar, handlade och sen har jag mest bara varit på rummet och varit ledsen hela dan. Haha, jag är ju som jag är :P Försökte se lite på rallarsving för att tänka på annat men det är som att det inte riktigt går ... men jag är okej, det är inte nattsvart för jag vet verkligen vad det beror på.


(PS. jag förstår inte varför bilderna blir så konstiga ibland; vissa gånger blir texten fel, vissa gånger blir det världens mellanrum mellan vissa ... det är jättestörande men jag kan inte göra något åt det!! )


mitt älskade lilla skrivbord
















just utanför dörren på bottenvåningen här nere
















åt andra hållet, hehe :P

















kikar ut genom mitt fönster .........




















just utanför dörren till min nya skola!!!!
















skol-omgivning

































mitt hus är det vita som det ser ut som om det sticker upp en pelare ur ;)
















mycket trevliga broschyrer att läsa igenom ...
'if you punch a store clerk, you will be convicted of burglary'
















hmm, jag har väl aldrig gjort nåt sånt .........
















det här får mig att tänka på min tid på tegs zoo ...
















ibland kan det vara svårt att veta vad som är dåliga platser här i världen