Mick Karn den 8:e November. Okej. Jag vet inte vad jag ska säga. Det är alltså helt osannolikt det som nu har hänt.
Allt detta har fått mig att fundera. Mycket hinner man fundera över på en resa på nästan 120 mil, 16 timmar i bil, 32 timmar fram och tillbaka på tre dagar. Mitt snurriga och sprängande huvud har inte varit snällt med mig under denna resa, men däremot har allt annat varit bättre än jag någonsin kunde ha förväntat mig. Förutsättningarna hade annars inte kunnat vara I NÄRHETEN av bättre!!!!
Listen to this.
Vi har suttit längst fram på Mick Karn-konserten, i mitten, typ högst 2 meter från scen, både på genrepet och storkonserten.
Vi har - PRATAT med Mick Karn.
Vi har - tagit bilder med Mick Karn.
Vi har - fått saker signerade av Mick Karn (Inkluderande MIN SKO!)
Vi har - FÖRGYLLT MICK KARNS DAG genom att ha åkt 16 timmar för att se honom.
Vi har - VARIT ENDA INBJUDNA GÄSTER AV MICK KARN TILL EFTERFESTEN.
Vi har - KRAMAT MICK KARN.
Mm, kunde det ha blivit så mycket bättre egentligen, på det sättet? Jag säger dig - detta är helt otroligt. Helt osannolikt. Jag fattar det inte och kommer kanske aldrig att göra det. Han är ju en riktig människa faktiskt, precis som jag och Maria och alla andra människor i världen.
Vilken fantastisk konsert, med så mycket bra musik. Vilken upplevelse. Jag blir så rörd när jag tänker på det.
Jag har hunnit tänka så mycket som sagt, och börjat tveka så oerhört på vad det är jag vill egentligen. Hur ska jag kunna lämna mina relationer här? Hur ska jag kunna göra det i ett helt år?????
Samtidigt, om jag skulle bli kvar här ... vad skulle jag göra då? Jag är så fruktansvärt less på att söka jobb, typ hundra miljarders olika jobb som jag egentligen inte ens vill ha och bli avslagen på precis vartenda ett. Det tär på och det känns inte så lockande att gå tillbaka till det där igen.
Dessutom har jag kommit på att jag vill börja spela elgitarr, med delay-pedal självklart. Det vill jag verkligen göra. Jag och Maria har börjat ta upp våra planer på band igen, och jag känner att det hade varit verkligen hur kul som helst. Hur kul som helst.
Och så skulle jag resa iväg om 45 dagar? Hur skulle jag kunna göra det?!? HUR skulle jag kunna göra det?!?!?!? Herregud, jag vet inte vad jag vill ... jag vet ingenting.
Eftersom ingen vet om denna blogg ännu så kan jag publicera än så länge hemligstämplade bilder. Så, lyssna på denna låt och se dessa bilder från den fantastiska resan som jag kommer minnas för alltid. http://www.youtube.com/watch?v=-s50jAWtCdQ




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar