Nej, jag kan faktiskt inte låta det där förra inlägget få dominera min blogg här framöver. När jag läser det nu några timmar senare känns det naivt, jag går ju in i offer-rollen igen. Men jag lär mig, jag lär mig dag för dag :)
Det är så det ska vara.
Jag måste rycka upp mig. Även om det känns riktigt riktigt skrämmande ibland, det hjälper ingen och allra minst mig själv att låta mig bara tappa greppet. Hoppet ska aldrig få lämna mig. Varför ska man någonsin ge upp?!
Maria har dessutom lovat mig att allting kommer att lösa sig, och hon säger att hon vet att jag kommer att kunna fara iväg. Och du skulle veta, Maria, hur lättande det känns att höra dig säga det. För jag tror dig.
För du har alltid haft rätt hittills :)
... Nu var det ju tänkt att jag inte skulle skriva på den här blogg-grejen innan jag for iväg!!!! Och så har jag redan hunnit skriva TVÅ inlägg på samma dag när det är mer än två månader kvar!!!! Haha ja, sån är jag.
Särskilt när jag nu har detta i kroppen skulle jag ju då inte sitta i onödan framför datorn .. min högerhand börjar bli lite avdomnad. Men nu ska jag bara skratta åt värken. HAHA! Yrsel? HAHA! - Jag behöver inte betala dyra pengar för att åka nån karusell, jag får det ju helt gratis här och nu!!
Det är så jag ska tänka.
Tills vidare lämnar jag bloggen med dessa fantastiskt hoppfulla videos:
http://www.youtube.com/watch?v=kJwbcuaWFq8&NR=1
http://www.youtube.com/watch?v=Ibo1f8VGJlo
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar