Är det inte intressant tänker jag, hur man ställs inför prövningar.
Omständigheterna ska inte få styra mig, säger jag.
Och så ovanpå det faktum att jag har så ont i min kropp och särskilt mina ben att jag kan ta mig så pass till och från affären, och att min närmsta vän här i Japan nu vänt mig ryggen,
så fick jag veta idag att person X:s (inte jag självfallet, utan en viss lång mans) tumör på halsen kan vara cancer. Och jag kan inget annat göra än att be.
Jag måste iakta det som så. Det är prövningar som testar huruvida jag kan kämpa med min positivitet.
Men det är rent ut sagt så förbannat jävla skitsvårt att det är inte sant.
Men jag tänker inte ge upp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)




Inga kommentarer:
Skicka en kommentar