Och jag tog mig upp igen.
Den natten. Det var något som hände.
Nu har jag kommit hem. Nu läker jag.
Faktum är att jag redan läkt riktigt väl.
Den dagen kom trots allt. Jag kan knappast förstå det.
Jag har funnit min väg. Det är så mycket jag insett.
Jag måste följa de val som jag gör.
Jag har insett att kärleken är med mig hela tiden. Och kärleken älskar allting med mig, och förlåter allting som jag gör, och vill enbart att jag ska vara lycklig och frisk.
Jag kräver inte mycket av livet. När man gått igenom en kris som denna inser vad det är man värdesätter egentligen.
adjö
mitt nya hem är som en dröm
men det har egentligen inte så mycket med platsen att göra
tv på rummet har man också!!!!!!!!!!!!
jag och Ingyu for på festival i shottahejti (stavningen där alltså ... är jag lite osäker på)
2 kommentarer:
"festival i shottahejti"..hih. Så du har flyttat nu? Det låter underbart Emma, allting. Vill så gärna komma o hälsa på dig. Varma kramar
Grattis Emma - nu ser framtiden betydligt ljusare ut, eller hur? Härligt med ny lägenhet! Hoppas att du kommer att trivas.
Jag var upp till pappa som ligger på sjukhuset (opererat en höftfraktur) och då hade han suttit och funderat och kommit fram till följande ord - som gäller för honom - "..och den ljusnande framtid är svår ..." Jag tycker vi håller oss till den gamla varianten "och den ljusnande framtid är vår". Med dessa kloka ord vill jag önska dig lycka till och skicka en stor kram till dig! Birgitta
Skicka en kommentar