ett intressant liv

H&M är sig likt även i Tokyo. Med skillnaden att man får köa utanför i 20 minuter för att komma in och att man där inne har en egen space på ungefär 1 kvadratdecimeter att röra sig på.



















Hittade lite "gamla bilder" på Song's dator som jag snodde ;)
Jag är en riktig gynnare alltså.














I den här bildserien kan man tydligt se hur jobbig jag tycker att han är ibland. Särskilt i bild 2.

Nu var det länge sen jag skrev "ordentligt" här känns det som.

Vad är det som har hänt egentligen?

Jag vet faktiskt inte ens riktigt själv. Enormt omvälvande i alla fall.

Inte trodde man väl någonsin att kärlek och relationer skulle kunna vara så här otroligt frustrerande, svåra, paradoxala, komplicerade, när man var mindre... eller ja, bara för ett år sedan hade jag väl tittat på den nuvarande jag, fnyst och muttrat "varför håller hon på så här?? Är hon helt dum i huvudet?!?"

Man blir lite överraskad.

Annars, ja ... jag vart förkyld för första gången på hela tiden här, för en vecka sedan. Med tanke på hur nedsatt jag var redan innan så kan jag säga som så att min kropp är väldigt svag. Det finns inte mycket kraft i den alltså.

Däremot har jag än en gång tagit kraft till mig och tvingat mig själv trampa igen de sorgsna stigarna och trampa upp nya positiva stigar. En kan alltså inte fatta hur en KONSTANT glömmer att en måste KÄMPA för att faktiskt må bra. Det kommer inte bara.

Nej, det är ju så för mig. Jag absorberas så otroligt i allt som händer omkring mig, det är ju fantastiskt att det finns sådan drivkraft och känsla i mig men den fokuseras ständigt på fel saker. Här behövs ett ordentligt mål, något som jag kan fokusera allt jag har inom mig på och få det till att bli något av det, något konstruktivt, något som kan ge något till andra. Det är ju så.