det går framåt

Var ska jag börja ...?

Haha.



Jag tror jag är med i nån slags ... nej jag vet inte.

Min egen helt underliga dröm.



Men jag är i alla fall så helt fantastiskt tacksam för att måendet steg för steg nu blir bättre!! (tror jag ... jag har i alla fall inte -) - nej vad tusan, jag känner mig ju bättre!! Jag har inte ont i huvudet varje dag, jag är inte ljusskygg, för var dag blir skolan mer och mer rutin och den här platsen blir mer och mer som mitt hem. Det är tryggheten jag behöver. Det är i tryggheten som min yrsel med tiden kommer att försvinna.

Men jag har fortfarande en lång väg kvar.



-

Jag skulle vilja börja från den föregående torsdagen - dagen för dels stora taltävlingen i Ikebukuro, dels polisbesöket tillsammans med Takaku-sensei.



Jag har för mig att jag vaknade upp tidigt på morgonen och undrade om jag verkligen skulle fara ... fast vid närmare eftertanke hade jag nog bestämt mig kvällen innan, eftersom Takaku-sensei lovat att följa mig till polisen efteråt.

Så jag tog mig dit. Mådde inget vidare - det skar lite i mitt huvud, jag var jäkligt trött och hade svårt att fokusera. Kanske på grund av stress för vad som komma skulle ... jag vet ju aldrig.



Vi lyssnade på talen, vissa riktigt bra, vissa lite för svåra för mig, överlag trevligt men oh så trött ...

Så min kondition för att ge mig iväg till polisen med Takaku-sensei efteråt var väl kanske inte den bästa. Han kan dessutom i princip ingen engelska så att gå med honom till stationen, åka hela vägen från Ikebukuro till min station, talandes på japanska - det är påfrestande för ett trött huvud må jag säga ...

Men det gick ta mig tusan!!!!!!!!!!!!!



Att försöka förklara för polisen var väl inte det lättaste heller. Frågor som -'vilken färg var det på cykeln?' , 'vilken färg hade hans slips?' -> hur fasiken skulle jag kunna komma ihåg det?? Jo det är ju förstås det första man lägger märke till när någon kommer och visar sina privata delar ... nej ursäkta, det var onödigt. Jag är inte alls bitter, jag tycker bara det var lite lustigt.

Men jag gjorde mitt bästa. Och efteråt kändes det riktigt bra att ha gjort det. Det var lite som ett avslutat kapitel. Jag har gjort mitt med det där nu. Kanske kan det vara till någon hjälp, för någon annan i framtiden.



Efter det bar det av till lite lunch, lite avslappning i sento för att bli av med huvudvärken och så ... gjorde jag nog inte så mycket mer. Pluggade. Prov på fredagen nämligen . ;)

OH och hade glädjerus och party med mig själv på kvällen kom jag på alldeles nu!! ÅH jag var ju så himla glad och nöjd ... förberedde för min resa, packade lite, fixade med musik, festade med äpplen och apelsiner, DANSADE på egen hand och kände hur alla spänningar bara släppte .. ja, det var riktigt skönt, nu minns jag ju ... nu minns jag.



-

Så fredagen då. Började fint med snö utanför mitt fönster. På något vis gav det en slags hemma-känsla för mig, jag kände mig lite mer nere på jorden än vanligtvis. Jag vet inte riktigt varför.

Hade en rätt fin dag i skolan, jobbade på och gjorde mitt bästa på provet.

Så efter skolan bar det hem en snabb sväng för att packa ner allt i väskan, sedan raka vägen vidare till Tokyo Station och Shinkansen, som väntade på mig.



Jag var på plattformen i god tid i förväg. Satt och slappade och kollade in folk som kom och gick. Klev på tåget kring 20 över 7. Denna gång hade jag en plats i rökar-vagnen vilket var lite påfrestande måste jag säga ... det var inte lite röklukt !! Men det funkade helt utmärkt i alla fall, hah ;P ...



Jag hade lika trevligt som vanligt på tåget. Lyssnade på musik och bara hade det skönt. Förutom att jag hade jäkligt ont i ryggen ...
Satt bredvid en kille som VERKLIGEN skiljde sig åt mellan sitt yttre och sitt sätt! Vid första anblicken en typisk "rocker-japan" - stora solbrillor, keps med kort skärm, spetsiga långa kängor, utsvängda jeans och en jacka med lite svart pälskrage ... (:P) Men en jättefin och respektfull kille faktiskt. Hah, vad fördomsfull jag är!!



Strax före halv tolv mötte jag upp Yugo på Kyoto Station. Förstås lika härligt som vanligt. Men faktiskt särskilt speciellt denna gång efter allt trubbel vi haft innan. 3 veckor sen senast. Mm ...

Vi gick återigen till samma ställe som förra gången för en bit mat och dryck. Vi har en del stamställen faktiskt, hah ...

Oh det var härligt. Tog en taxi hem - det var verkligen long time no see!!!! Över en månad sedan ... det var fantastiskt. Jag fick också se att Yugo gjort en liten skyddshörna för mig på hans skrivbord. Jag såg det medan han var på toaletten. Jag bara stod och stirrade.

Jag tog en bild på det som finns nedan ...



Lördagen var verkligen en alldeles "planlös" dag. Men det var helt fantastiskt. Vi bara gled med.

En riktigt soft morgon med musik, besök till vårt lilla matställe just utanför för lunch. Runt 3-tiden på eftermiddagen har jag för mig, gav vi oss ut på cykeltur. Yugo skulle förbi sitt jobb en sväng, släppte av mig på Gion Hostel (som är Kyoto Hostels systerhostel bara några hundra meter längre ner på gatan) och där vandrade jag runt i lugn och ro och hade det skönt. Satt en stund vid datorn i loungen. Försökte få igång lite musik men det gick inget vidare ... gick på toaletten och förundrades över den fantastiska designen och väldoften. Öppnade lite kexpaket som var gratis men åt inget ... (jag vet, jättedumt) Såg att de hade böcker av Jan Guillou! Och vem var det mer ... Henning Mankell. Kanske.



Yugo kom tillbaka efter en stund, vi funderade över planen för dagen men hade för mycket planer, det var nog därför det inte blev någonting alls egentligen. Vi for in till stan en sväng, kollade lite evenemang för helgen.

Halv sex ungefär återvände vi till Hostel-området för att äta middag på Shinkiro där Yugo jobbat förr. Medan han gjorde reservation per telefon passade jag på att gunga i gungställning en stund. Helt fantastiskt. Det var det.



Och middagen!!!!!!!!!! Vi båda förundrades över den HELT FANTASTISKA tempuran!!! Den var verkligen ÖVERMÄNSKLIG!

Vi pratade om den i flera dagar efteråt :P

Och så fick jag tillfälle att prata lite japanska med kocken eftersom vi satt mitt emot honom ;) Han bjöd in oss att ha home-party hos honom vid tillfälle! Det skulle jag verkligen vilja vara med om!! Det må jag säga!



Efter detta for vi hem en sväng, vilade. Vi var båda rätt trötta, hade tidigare haft planer på att åka ut till Metro (klubben som vi var till ikring nyår) men la till sist ner den planen och gav oss bara ut i staden rent generellt (om man nu kan säga så). Besökte Billy's Bar en kort stund. Vandrade runt, åt lite, drack lite, jag åkte lite på Yugos rygg. Vi vandrade genom Gion-distriktet, det forna distriktet för geishorna. Såg några reella geishor faktiskt! Mm. Nu när jag tänker på det. Det kändes inte som att det var verkligt.

Men det var så stämningsfullt, och så vackert!

Vi avslutade kvällen på ett Okonomiyaki-place i närheten av hostelet, herregud jag hade ätit så mycket redan den kvällen men det tar ju aldrig slut ... och det är nog bra för min kropp faktiskt :) Jag tror att den behöver alla tillskott den kan få.



-

Hah, söndagen ... vaknade vi runt klockan 1 på förmiddagen!!! :P Jag blev verkligen chockad när jag fick syn på klockan. Men också glatt överraskad - jag hade fått sova ordentligt minst sagt!!

Det var läckert för vi var båda på i princip exakt samma humör, kändes det i alla fall. Sega, liksom svaga i kroppen men ändå en helt nöjd känsla.

Efter lite lunch på stam-stället gav vi oss ut i staden igen. En liten kort sväng till hostelet, sedan ett lokalt sento. Ah, det var härligt och avslappnande ...

Sedan vidare in i staden. Jag frågade var han var på väg men han ville inte berätta. Så infann vi oss plötsligt på ett massage-ställe!! AH kunde det varit ett bättre förslag för dagen?!?!

Vi fick ligga i separata rum på golvet, jag klädde om i speciell klädsel (hehe) och så fick jag massage för nacken och ryggen. Ibland gjorde det så JÄKLA ont, men det var verkligen välgörande för kroppen och jag är så tacksam för den stunden. Jag hoppas vi kan göra om det.



Efter detta hade vi verkligen fått skön känsla i kroppen. Först sento och sen massage. Det var härligt.

Vi gick till en indisk resturang i närheten och åt en helt FANTASTISKT (jo, jag uppskattar verkligen mat som du kan förstå ...) god måltid med bröd, två sorters curry och så vidare ... den indiska servitören kände Yugo lite. (Vid ett tillfälle sa han att "she's hot" och refererade till mig - verkligen chock!!! :O)



Vi gick raka vägen härifrån till Metro. Ikväll var planen nämligen att se lite electro-framträdanden, jag hade inga förväntningar men det var ju verkligen helt FANTASTISKT. Återigen. Jag menar det verkligen, jag överdriver inte. Så var min känsla.

Musiken var, oj verkligen "top-notch" som Karl-Jan skulle säga!! (*krämikt??:P)

Jag hade verkligen the best of times. Stämningen var så härlig och blev bara bättre och bättre med kvällen. Jag rörde mina ben konstant i över 3 och en halv timme så efter det var jag rätt mör ... men glad :)

Jag tror FAKTISKT inte att vi åt något mer efter detta. :P



Eller HAHA, nu när jag tänker efter. Det gjorde vi faktiskt :D :D :D

Yugo köpte pommes frites på vägen hem .....

Och typ världens största öl.

Vad tusan köpte jag? Tänka tänka tänka ... några chokladbitar har jag för mig.



Hur kan han äta och dricka så här mycket och fortfarande vara så jäkla smal?!?!?! Det övergår mitt förstånd.



-

Morgonen därpå klev jag upp kring 10. Pluggade kanji, grammatik, hömm... *harkel

Jag skulle ju egentligen varit i skolan eftersom det var ... måndag.

Men jag tänkte inte så och gör det fortfarande inte!! Värt det på alla sätt :) Jag jobbade bara på litegrann för att inte hamna efter.



Efter att sedan ha ätit på vårat local place IGEN gav vi oss av till station för att åka till Osaka och gå på akvarium! Yugos näsa var riktigt dålig den dagen och det rann ur den hela tiden... så tågresan var trevligare för mig än den var för honom. Ja, jag var verkligen helt nöjd. Bara helt nöjd.



Vi anlände i Osaka. Medan Yugo gick på toaletten skyndade jag mig att köpa en godsak från ett stånd som medicin för näsan. :)

Vi behövde åka ytterligare en bit för att komma till akvariumet men jag var så nöjd så det kunde fått ta hur många timmar det ville.



Haha, ja, väl framme på den rätta stationen och väl ute på gatan var det första vi möttes av en biljakt!! Polisen jagade två killar på moped, de skulle svänga runt ett hörn och föll, ilkutade förbi oss typ en halv meter ifrån - faaarligt!! Det kändes som om vi var statister i en actionfilm. Jag har aldrig upplevt något sådant förr.

Men vi blev i alla fall inte skadade :P Så vi tog oss till Akvariumet. Härligt och avslappnande var det där, verkligen vackert och intressant att se. Det var fint. Yugo var rädd för underliga fiskar, jag var rädd för krabbor med långa ben.

Efter akvariumet gick vi till Yugos vän Tomo's resturang igen en sväng för en bit mat. Än en gång OH så sweeet!! Takoyaki i mängder, en JÄTTEFISK som vi fick som present av Tomo, som vi verkligen lemlästade eller vad man ska säga ... oh det var härligt, härligt.
Hehe och innan det hade vi ätit en stor tallrik soba förstås :P

Mm, sen bar det bara iväg hemåt för att göra sig i ordning och sova. Dagen efter upp tidigt nämligen för att hinna med shinkansen. Denna gång dock betydligt lättare än tidigare. Kanske för att jag visste att det dröjer mindre än 2 veckor innan jag får återvända och stanna länge :)

-
Snarast måste jag uppdatera igen. Den här veckan har nämligen också varit fullspäckad med spänning =)